Helsingborgs-Posten – 17 april 1866, sida 2

andra, inträdde attorney-general i deras cell, atföljd af en sekreterare. Embetsmannen satte sig, vände sig till de båda fångarne och sade: J ären Klerbbs och Gabriel de Nancy, anklagade för inord på indiern Mounoussamy, Storbritanisk undersåte; hafven J något att deremot invända ?4 De båda vännerna utstötte ett skri och upplyfte sina händer öfver hufvudet. Hvad hafven J att svara? upprepade attorney-general. — Det finnes besvärande vittnen mot er, sade embetsmannen. — 0! det är ett förskräckligt hån, utbrast Gabriel — Akta er, unge man! sade lagens tolkare, ni blir het! ni låter hänföra er! .... i så sall.... — Ja, invände Gabriel lifligt, oskyldigt anklagade befinna sig alltid i ett märkvärdigt läge: taga de saken kallt som klerbbs, så säger man: Vore de verkligen oskyldiga, hvilket sanningens skri skulle icke utgå från deras bröst. Öfverlemna de sig deremot åt en rättvis 3 och vrede som jag, så säger man: Den oskyldige är lugn och hans ord sansade, ty han har ingenting att frukta! Om jag är skyldig derföre att jag vredgas, så är Klerbbs oskyldig Hann att han icke vredgas. Man skall icke kunna jäfva detta. — Ni han fördelat rolerna sinsemellan, sade embetsmannen, men rättvisans öfvade blick låter icke förvilla sig. Bekänn, och kanhända skall nåd ...... ö