Helsingborgs-Posten – 14 april 1866, sida 3

Det är ledsamt att så nödgas öfvergifva en stad i sin vagga! De båda Sarada-Caren gingo sin våg utan tvekan och med dessa bestämda steg, som häntyda på fullkomlig bekantskap med te ;rrängen. Då och då vände de sig tillbaka och gafvoett uppmuntrande småleende åt de resande, som de förde med sig i släptåg öfver berg och dalar. Klerbbs upprepade hvarje ögonblick i olika ordalag sitt anathema ötver professorn i indiska vid universitetet i Cambridge. Gabriel var upptagen af en enda tanke; med långa mellanrum framsade han följande monolog: Jag skulle vilja parera, att vi befinna oss trettio mil från Evas boning.? . Solen: hade försvunnit bakom en lång bergkam, hvilken de följde nere i dälen och som helt och hållet beröfvade dem utsigten åt söder. Några tecken till odling började resa sig här och der, och man såg till och med på afstånd lätta rökhvirslar uppstiga från trädtopparne. Snart sågo Klerbbs och Gabriel med glädje en gångstig, trampad af menniskofötter, och arbetare, som nedstego från höjderna, bärande på axeln sina arbetsredskap. Gabriel kunde icke varit mera hänryckt, om han sett sjelfva den gudomliga Eva med hela en creolskas grace och insvept i sin chinesiska sidenshawl komma sväfvande. Jag finner, sade Klerrbs, att det gifves ögonblick, då jag kunde omfamna en indisk arbetare. Slutligen uisträckte den ene af vägvisarne sin. hand och pekade på en grof byggnad, och våra resande hade den förnöjelsen att helsa en