Helsingborgs-Posten – 14 april 1866, sida 2

Åndtligen! vi äro räddade!4 utbrast Gabriel strålande af glädje: -dessa menniskor känna langei. Och han gaf dem en pjaster. För all visa sin erkänsla för en så storartad frikostighet, började sångarne en klagovisa öfver bataljen vid Rama och Ravana. Vid andra versen afbröt dem Klerbbs med en hastig rörrelse af handen och tillsade dem på engelska alt visa dem vägen till närmaste menniskoboning. Indsierna förstodo honom icke. Förstår ni icke en smula indoustani? srägallee Klerbbs Gabriel. G — Jag har tagit tre pris för min kunskap deri vid Collexe de France, och jag har öfversatt Adovapyram, men i Indien förstår man mig icke. 2 — Och jag har, utropade Klerbbs gnidande sig i pannan, jag har vid Cambridge öfversatt den store poeten Azz-Eddin-el-Mocadessi, och om en indier icke talar till mig på engelska, så förslår jag honom icke. Om jag någonsin kommer tilibaka till Cambridge, så afsätter jag min professor. Lyckligtvis talar jag det universella språket, och med det skall jag göra mig begriplig. Klerbbs ställde de båda sängarne i bredd jemte hvarandra, tors Gabriel vid armen och ställde sig bakom dem; derefter gaf han tecken till dem, att de skulle sätta sig i rask gång, pekande på solen vid vestra horizonten och härmade ett lejons rytande. Indierna smålogo och satte sig i marsch. Klerbbs och Gabriel togo med gladt mod ut sina steg, och engelsmannen vände sig om mot sina qvarlemnade störar, helsade dem med handen och sade: ...