Helsingborgs-Posten – 12 april 1866, sida 2

dem, ehuru åtskilligt förefinnes i behäll, men fringspridt i orten. Jnnewarande år lär en widare sänkning af samma sjö skola företagas, då bäcken ofwanföre awarnstället stall utgräfwas och wid hwillet tillfälle en wetenskapsman bör tillstädeswara, att ej I jordfynden gå förlorade. Landtbruksexvorten. I P. T. läser man föl jante under öfwerstrift: Nägra upplysningar angående tulluppbörd, sjöfart och utförsel i stärerna Göteborg, Warberg, Halmstad, Helfings borg, Landskrona, Malmö och Ystad till Mars månad 1866, jemförda med enahanda förhållanden wid samma tid 1855. 1865. 1866. Jntomm. uppbödd rer 975,029. — 1,225,530. Utgående uppbörd rdr 8,088. — 22,614. Jndlarerare fartyg ft. 393. — 892. Utklarerade do 320. — 916. Utförfel af: Spanmål kubikfot 1,036,031. — 1,534,830. Kreatur: Hästar st. 64. — 205. Nötbostap, 291 — 1587. Får — — 13. Swin u 224. — 897. Kött centner 113. — 81. Fläsk 296. — 2,770. Smör 174,43. — 311,36Dit Å 8,89. — 59,88. Aga st. — — 65,440. Plankor och bräder kft 229,972. — 1,453, 155. Jern och ftål ctr 16,120. — 135,790. Koppar, garad — — 156 Å Desso siffror gifwa wid handen icke blott en allts jemt stigande tulluppbörd, hwarom nyss meddelade uppgifter från Stockholms tullkammare jemwäl wittna, utan äfwen en fortgående stegring i erpors ten af landtmannanäringens och isynnerhet lavus gårdens produtter. Det är detta sednare, fom i så hög grad förtjenar uppmärksammas synnerligast i närwarande ticpunkt, då man, efter mera än tio årig tullfrihet för spanmål och ladugardsalster, åter will införa tullbestattning till fördyrande af dessa oundgängliga lifsförnörenheter. Under de tio åren 1855—564 infördes till riket i modeltal 1,827 ft. nötfreatur pr år. Under de tre första månaderna innewarande är har exporten af nötkreatur öfwerstigit Hela denna årg-medelims port Säå har också ufförseln af swinkreatur under 3 manader 1565 öfwerstigit de 10 årens medelimport, iom utgjorde 871 st. Fortgår nu denna wår export att utweckla fig, hwilket desto hellre fan ans tagas, som landtbrutsakademien kraftiat uppträdt för ändamålsenligt ordnance af ve för of få nya försitiningsoperationerna, få måjte deraf följa ökad efterfrågan och stegrade priser inom landet på alla säätana freatursslag, hwilka röna fördelattig affättning på utländska martnaden. Den cundwikliga följden häraf mäste oc blifwa inom landet stegrade priser i första rummet på kött och fläsk och medelbart iemwäl på sargartoprodukterna fmör och ost. Men nu äro äfwen vesja fö ädlade produkter föremål för ötad export, hwilken, om också ännu ide så betydlig, likwål mer och mer tilldrager sig upps märtiamhet och, i den mån landtmannen egnar inz sigt och omsorg åt beredningen af ladugårdsprodufsterna, måste winna stark utvedling. Härigenom uppstär åter omedelbar prisstegring å dessa lifemedel. J den mån afsättningen och priset å kreatur och larugärtsprotukter fålunra tillwäxa, erbjuder jig för landtmannen en lönande anwändninz af bang spanmål, hwarigenom slutligen också detta foltets ounsgängligaste lifsmedel erhåller ett ökadt wärde och pris. Under dessa förhållanden, hwlkas inre och nödwändiga sammanhang ingen torde funna före neta, synes oss icke blott för landtmannen obehöfligt och gagnlöst, men ur lagstiftningens synpunkt otlokt och orättwist, samt emot massan af folket hjertlöft, att genom konstlade medel ytterligare söka förryra de för lifwets upppehälle första och oums bärligaste förnödenheter. Wi betwifla icke, att ris tete ständer, under hwilkas pröfning denna fråga snart förekommer, skola deråt egna all den klokhet, omsiat och owäld, fom frågans djupa betyrelse kräfmer, samt verwid weta att frigöra fig från allt in