—— —t———— — ——— QASs?,-c Ordalagen i hr profesforens berigtidande torde förefalla wåra läsare, litsom de jörefallit oss, nås got mysteriösa. Har hr Hallberg icke något bättre specimen att äberopa för sin lärda titel, så frukta wi, att kamraterna i Lund och Upsala — och det med rätta! komma att skämmas en smula på den nya kollegans bekostnad. Om wi skola wåga att försöka en tolfning, så synes oss meningen hafz ma warit följande: Hr Hallberg hatar titlar; fom en notoristt både renhärig och fullblodig ultvademos trat fan han ju ide annat. Då nu hr Hallberg i fin person bragt den grundliga lärdomen till en sällfynt sammansmältning med den praftiska erfar renheten så war ingenting naturligare än att han skulle utfuntera ett rarikalt sätt att rycka upp med roten ett af det morerna samhällets wärsta onda. Till den ändan fattare han ett stort, sjelfuppeffrande beslut. På ret narrarne skulle få en rätt åskädlig och påtaglig bild af sin egen narraktighet, wille han göra fig sjelf till narr, till narr i så kolossal stil, att ingen stulle misstaga fig på honom; med ett ord han wille för att utrota fäfängan och högmos det göra omigen den gamla historien om nyfterhetsapofleln fom befämpade dryckenstapen genom att gif wa ret afskräckande exemplet. Är un tetta meningen — och någon annan har det ide waril of möjligt att utleta ur hr gördel makeri-professorns berigtigarce så kunna wi icke annat än ena mår upprittiga beuncran åt ett få exempellöst mod. På samma gåna måste wi dock betlaga honom, ty utan allt twifwel skall han hinna olifwa utskrattad otaliga resor, innan han winner fitt ssdamäl. Men liksom ten steiske filofofen Hall ban weta trösta fig med att werltens rom är till för narren men ide för den wise, och om, met förs modan, tenna tröstearund skulle befinnas otillräcklig, få fon han åtminstone med den döende Augustus fråga: Har jag icke spelat min rol naturligt. Slolbaden. (Jnsäntt.) Såsom bewis på huru man hushällar med stadens metel fan anföras, att det alls icke Hör till sällsyntheterna inom wårt goda jamhälle, att den ena myndigheten omintetgör och förkastar hwad den andra myndigheten bessutat. — Helt nyligen häfte man en annonce i statens tirningar om auktion för upptagande af de fter nar, fom med stor omkostnad blijwit köpta och nedvz säntta i hafwet till ffyrd mot wågorna. — För ide lång tid sedan blef uppgången öfver den forge ligt ryktba re skolbacken ar crätselkammaren fatt i någorlunda jörfwarligt ffit, en masja grästen dit förd och ledstänger anbragta wid den ena af de nyanlagda trappuppgångarne. Straxt rerpå afs stängdes för aumänhetens begagnande dessa uppz gångar genom ett i fulhet oöfwerträffligt stafet, letstången borttogs och man anlade en trappuppgång, hwars like troligtwis ingen ännu skåtat, twärbrant och så illa anlagd, att den icke blott under wanliga förhållanten är i hög grad befwis rande, utan till och mer under wintermånaderna, rå snö fallit eller halta inträffat, måste blifwa aureles omöjlig att passera. Ej unterligt, att med sådana hushållningsmethoder wåra skatter års ligen ökas. Skattdragande. Enhwar kan genom ett besöt på skol backen öfwer tyga fig om, att insänrarens flagomål öfwer traps pans leskaffenhet är fullt befogad. Wi erinra of altrig någonsin hafwa fett en mera halsbrytande uppgång — Då fom betout lärare och skolungdom flera gånger dagligen mäste passera denna wäg, utom vet 2:ne af lärarne, rettor och äldste kollegan, hafwa fina bostärer i skolans lolal, inses lätt, att en snar ändring är af aldra högsta nöden påfallad, och förmota wi, att ven drätselkammarens medlem, fom föranstaltat om ren oprattiffa ätgerden, sjelf stall finna fig föranledd att gå i författning om en beqwämare uppgång. Nationalsångarnes konsert i går afton war bes sött af sa mänga menniskor, som wår lilla theater beqwämligen tan rymma. För hwarje nummer försportes ett starkt bifall, hwilet synnerligast gällde — a 2 ( JA DN — — — —