Jag har i stället haft mina ögon på tigrar och ormar. — Lat oss hålla råd, Klerbbs. . — Ja väl, låt oss rådslä, jag är idel öra; börja ni, sessionen är öppnad. . — Vi böra afvakta solens uppgång; veta vi hvar öster är beläget, skola vi lättare taga reda på de öfriga kardinalpunkterna. — Medgilves! Sessionen är slutad. — Nu sätta vi oss ned och prata. — Vi kunna till och med, sofva en smula. Om jag icke bedrager mig, äro vi påspelsarne af en höjd: man riskerar ingenting här . . .låt oss sosva; jag är trött och rådbräkad. — Sofva! År ni galen Klerbbs? Fruktar ni icke att vakna i magen på ett lejon? — Gabriel, härvid lag är det med mig som med er i fråga om ligrarne; jag tror icke på lejon, med mindre än jag ser dem i bur eller uppstoppade. — Den stackars Mounoussamy! . — Ah! vi hafva redan nog begråtit honom . olyckan är skedd . . . . Gifta men med allt för vackra hustrur få gerna alltid ett tragiskt slut. Det är en lexa som jag skall draga fördel af. — O, sir Klerbbs, låt oss icke skämta öfver denna förskräckliga händelse. — Gabriel, gör er icke alltför dygdig; man skulle kunna tro, att ni är i Europa. Men nu äro vi i Indien, åtminstone antager jag det, ty jag befarar högeligen att vid solens uppgång möta en kines . . . . Dessuotm, sedan ni nu väl tolkat den smärta, som Mounoussamys död föror-akat er såväl som mig, skall ni, efter att hafva torkat edra, tårar, känna en hemlig tröst