gonblick att väcka en somnad tiger, att störta ned i ett hyennåste eller att störa bröllopsfriden för någon orm eller panther. Emellanåt, när de kommo in i något busksnår och en iefvande gren, hvilken de trampat under fötterna, reste sig och slog dem på benen, genomisades deras ådror at dödskyla, ty de trodde sig stungna af den förfärliga Cobra-Cappell, som i den brännande mi sdagsnettan hvåser i sanden på de öppna stränderna kring Triplicam men som om aalten ligger i dvala i mossan inne i skogen, hoprullad i trenne ringar, liksom ett armband, qvarglömdt i ödemarken af den sköna Svatå, eldguden Agnis maka. I dylik ångest sväfvade de resande så länge stjernorna brunno på himlen. I daggryningen deremot aftecknade sig de kringliggande föremålen och återtogo sin naturliga form. Gabeiel var den förste som bröt tystnaden och sade: ZVälsignad vare dagen! Jag är som Ajax, Telamon son, jag är pultron om natten. Och efter en paus: xÄr ni säker på, sade han till Klerbbs, att vi hafva gått i rigtningen af Tinnevelysjön?-Jag? jag är icke säker på någonting, svarade den engelske gentlemannen. Vi hafva gått på vinst och förlust: jag tycker nästan det är tio natter som vi gått, och jag skulle icke förvåna mig, om vi befunno oss i Kina vid dagens inbrott. — Se der emellertid Sydkorsets stjernbild, i hvars rigtning vi styrt vår kurs .... — Sydkorset, min kära Gabriel? Må fan ta mig, om jag en enda gång tittat åt stjernorna de rulla icke sina banor framför mina fötter