Helsingborgs-Posten – 5 april 1866, sida 2

II. Tigerjagten. Vid den tidiga morgontimman, då foglarne börja sjunga i tennomoramträdens höga toppar voro redan tolf infödingar till häst med karbiner öfver axlarne på marsch utefter den ödsliga väg, som går till berget Goula. De europeiska jägarne kommo derefter, alla beväpnade lill tänderna och klädda i hvitt; vidare de båda indierna Goulab och Mirpour och till sist Mounoussamy. Vid skenet af de kandelabrar, som biunno på terrassen, kunde Gabricl endast med möda igenkänna Evas lycklige make, så mycket hade han vunnit på den förvandling han undergätt. Monnoassomy bar en kostym å la Kouvera, rikedomens gud; han var naken till medjan, och hans vida pantalonger af rod Cachemir, inväfdt med blommor, hollos vid ankeln tillsamman af en guldring; liksom Kouvera besteg han också en elfenbenshvit gangare, hvars svans på ylttersta ändan var färgad skarlakansröd och på hvars bringa tre perlband voro fästade. Indiern och hästen voro som sammangjutna, då de passerade förbi jägarskaran. Ryttaren styrde sin häst med knäna, och det röda betslet lät han fladdra för vinden som en onyttig prydnad; med ena handen svängde han sin karbin och med den andra kastade han ut guldmynt till en hop liggare, hvilka man kallar Vingadassan och som med sina böner tros blidka shaktis, dessa förskräckliga gudomligheter, som äro föremål för alla indiska jägares fruktan. Infödingarnes anförare utdelade åt sitt folk deras ranson af betelblad, blandade med arecs