Eva. En berättelse af Mery. Öfvers. från franskan. Souhern. (Forts. sr. n:o 30. — Jag reser icke. Jag vänter ett bref från hr de Lacepede hvilket bör anlända hit från Madras. Vetenskapens intresse framför allt! — Ah, min gud, min gud! Äfven jag kom till Tinnevelysjön i vetenskapens intresse. Det kongl. sällskapet i London underhåller mig med stor kostnad för att uptäcka ett outgilvet arbete öfver Malabars relizion, om hvilket Carnatic talar. Jag har redun slukat två tusen livres, och ännu har jag ingenting uppiäckt. I detta ögonblick anser man mig spatsera på stränderna af floden Triplicam, med en sand under mina fötter. nog glödande att ulkläcka strutsägg. och en sol öfver mitt hafvud, som vore i stånd att smälta hjernan under hufvudskålen. Och jag — jag sitter i stället sedan tre månader i denna svala boning och äter min lukulliska middag vid detta bord . . . . . Åh, jag rodnar öfver mitt lättsinne! Jag väntar på bref från Tranqucbar. I den a verldsdel väntar man alltid bref. — I sanning, hr. Klerbbs, jag har aldrig sett en mera förförisk qvinna; hennes skönhet söker förgäfves sin beskrifning, på hvilket språk som helst. Hon har ett hår så intensivt svart, som man endast finner det i Indien — hvilken be