Helsingborg. Oresunds postens på en gång jefuit iska och pöbelaktiga natur är något fom wi ofta haft den forgs liga pligten att påpeka. Mer syunerlig förkärlet ech tyrligen i tanka att säga någonting riktigt dräpante, plägar detta nobla organ på äkta skojarmaner från fina motståndares kroppsliga brister hemta stoff till fina glåpord. I förhoppning att ren läsande allmänhetens smat och rättskänsla skall weta att till sin rätta halt stämpla detta ohyfjade och om en ytterligt låg ständpunkt wittname sätt att gå till wäga, hafwa wi hittills med förattete tystnad förbigätt Öresundspoftens drängfammars dialeftif och skola äfwen häranefter härntinnan llemna honom orret fritt. En annan sat är tet trer. emot med de lömska insinnationer, genom hwiilka br Borg föft angripa wår heder och oförwitli het; här är vet en ffylvigdet att en gång rätt allwarligt taga bladet från munnen. Då sålunda hr Borg i thorsdagsnumret af Orefunrspojten uppe repar en många gånger förut, fajt tå mindre tydligt, gjord insinnation, att Helsingborgspostens reraktör skulle wara förjupen och på annat sätt demoraliserar, få uppfordra wi honom först att vent och öppet formulera fin beskyllning och sedermera wisa, att han för rensamma egt någon grund. Om han unverlåter något af tetta förklara wi honom för en feg och ärelös baktalare.