nämning man också kan stanna i twekan, då den företer många, bäre tragiska och komiska drag. Tre siora after och en mängd tablåer äro redan utfpes lade, och publiken börjar gäspa och önska att rivåen snart skall falla, hwilket är ett säkert tecken att det tragista elementet i pjesen är det öfwerwägande. Ett upp och nerwändt skätespel är det också, ftrivande mot alla dramatikens reglor. Jcke nog med att den gumla föreffviften om enhet i tid och rum ide vet ringaste helighälles; det bakwända har ins träffat, att aktörerna redan i första akten togoafstked af pudlilen och lofware att aldrig mer komma igen — fast det syntes att afskedet kostade mer på dem än publilen — men, detta oaktakt, fortsätta re ännn att drifwa sitt spel, och äro sins emellan ide ense om när de skola sluta, om säckelset skall falla före eller efter mitdsommarsdagen. Ett sannt klassiskt element har den gamla pjesen i ven mifs tiga chören — -vox populi, vox dei—. fom ur de mångspaltiga tirningarne ljurer än warnande och bestraffande, och än profetiskt pekande på den molnhöljra framtiden. Genom de twå första ståndens afslag har förflas get om gretiska spräkets upphörande säsom obligatoriskt läroämne på kten klassiska linien inom elementarlärowerken blifwit förkastadt. Inom efonos mi-utskottet, der frågan först handlades, wisade orts föranden, grefwe Björnstjerna f. d. inspektor för Malmö elementarlärowerf, mycket nit för ynglins gars befrielse från att läsa Homerus, Xenophon och andra onyttiga författare, samt lyckades wid voter vingen få med fig alla bönderna, bwilfa gementigen bilda en fajt, sinten trupp, med tolf kloka bufwuten och en enig wilja. 3 spetsen för vem jitter Kronobergaren Anrers Merin, en klok bonde, mer mycket inflytande, som icke gerna låter någon fräga passera, utan att ligga sitt ord med i måge skålen. Landssekreteraren Treffenberg har åter warit på tapeten, men denna gång sällskap met guillotinen. Lagutskottet hare ide funnit släligt tillstprta hang motion om en slik fallbilas begagnande wid afrättningar i stället för bannkraft, och te tre ofrälse stånden ansågo också att man ide borre öfwerflytta skarprättarewerksamheten från en menniffa till en maskin. Men rå frågan förekom på vivvarhujet ortate hr Treffenberg med få mycken wältalighet om fallbilans företrären, om den snabbhet och får kerhet, hwarmed den utförde sitt wiatiga wärj, samt erinrate om att ven wore en procutt aj vet högt utbiltare fransysta skönhetssinnet, hwarföre han yrfare att ridrerskapet och areln måtte förorda ret nyttiga och wackra redstapets införande i Swerge. Detta werkade och med en rösts pluralitet antog ståntet br Treffenbergs motion. Men mot detta beslut reserverade fig ide mindre än aderton Iedar möter, och bland rem ordföranden i i fonjtitutioudutskottet, presitenten, grefwe Mörner, fom derwid yttrade, att han fann veuna utgång fullkomligt i sin ortning, emedan rirterstapet och areln, fom genem sitt beslut i representationsfrägan öppnat portarna för revolutionen i Swerge, äfwen borde sörja för att ve rithörande dekorationerna blefwo ins förda. Sedan nu striden om jernwägen i Wermland blifwit utkämpad, torde re återstående frågorna komma att afgöras utan några lifligare drabbningar. Orsaken till att Carlstarslinien segrare på rvivdarhujet, tillskrifwes tels wärer och wind, fom hindrade en på wägen ftard förstärkningstrupp att komma till Norumtämparnes bistånd, och dels fömns aktigheten hos några af tessa, fom, vå tiskussionen dragit ut till tolf på natten, längtade efter förfristning och hwila, samt gingo fin wäg, i ven fulla öfwertygelsen, att votering ej skulle komma i fråga förr än i följande plenum. Häraf framgår nöd wändigheten för en representant att alltid wara mätt och waken. Kungen har nu några dagar riktigt warit på ret hala, eller, fom man säger, ute och åkt. Jag mer nar naturligtwis ej H. M:t Carl XV, utan den amerikanske skridskotungen — jag mins nu ej nam net — fant hinarie daa nuons Muhvamifonr f:a om