Hwarjehanda. En munter tjufhistoria. Till en liten stad i Ryssland kom helt uyligen en björnförewisare till bet enda wärdshuset i staden och begärde nattqwarter för sig och björnen. Wärken afslog dot hans begäran, emedan han ej hade någon passande plats för djuret. Wärdinnan föranstaltade dod att man för ven natten satte björnen i ett swinstall och flyttare dess inwänare i en mindre bod. Under nats ten, då menuiskor och djur lägo i bästa ro, kommo tre tjufwar, hwilka kastat ögonen på det feta wi net, fixygande vit för att stjäla detsamma. Twå af tjufwarne stodo pä post och den tredje gick in; men tå björnen låg ihopkrupen i en wrä, fann han ingenting. Då han fom ut till kamraterna wisade dock dessa honom tillbaka. mer den anmärfs ningen att swinet wäl krupit in i nägon wrä och att han skulle jaga upp det med käppen. Han lydde rådet, gick in, fick tag i pelsen på björnen och börs jade banka på Nalle, fom dock tyckte mindre wäl om trakteringen, utan sprang upp och omfamnade kamraten. Denne. började nu att skrika och björuen ackompagnerade med en wäldig brumning. Snart kommo wärden och biörndrifwaren till stället, skrämda af owäsendet, och befriade fängen ur björnens omilra omfamning. De bådra andra tjufwarne