litik war endast en enkel konseqvens af hans oföre likneliga wisdom och exempellösa patriotism. Majoriteten i kongressen deremot bestod af fosterlandsfiender och förrädare, fom mäste tillintetgöras ... Republiken behöfwer wisserligen icke befara att ren skall blifwa störtad med wåld, men detta skamliga, unrer rasande förlittring mättade angrepp mot nar tionens representanter är ett dåligt omen för den nårmaste framtiden. Ala aktningswärda medborgare till hwiltet parti re än höra, hafwa med förtrytelse, bestörtning och blygsel läst detta föredrag af Johuson. — Tiu slut anföres, att till och med tirningar, fom förswara presidentens politit, startt Fem hans yttranden och hela hang uppträrante. vening Post t. er. förklarar, att presidenten bör skynda sig att bedja representationen och landet, dem han hänat, om förlätelse. Den engelska reformbillen blef i underhuset far rakteriserad på följande sätt af Horsman: Den är ett löfte, som man på förhand beslutat att icke hälla, ett politistt bedrägeri, ett parlamentariskt gyckelspel, en prorukt af swaghet och ovuglighet. Det är wisserligen långt ifrån att den allmäna meningen pillar denna hårda dom, men förslaget synes rvod i det hela taget ide hafwa gjort nägot fördelaktigt intryck, om det än på grund af Mans chefterpartiets understöd fan göra räkning på ett wälwilligt mottagande af majoriteten. Det nämnda partiet anser det för hufwudsak, att den situation, som inträrde med Palmerstons död, icke går förbi obegagnad, och partiet will nöja sig med att saken kommer ett fjät framät, oaktadt resultatet i och för fig betraktas fom otillfredsställande. Det hope pas kanhända, att äfwen en mindre reform skall kunna förswaga dess politiska motståndare i betyds lig grar, ech att det till följd häraf sedermera stall blifwa minne swårt att genomdrifwa te följande mera widtgående fordringarne. Dertill kommer, att ren offentliga meningen ide längre hyser få stort intresse för parlamentsreformen fom för ni gra år seran. Unter de sista åren af Palmerstons minifter hare saken nära nog råkat i glömska, och bet gäller derföre att omedelbart draga förtel af tet måhända föga waraktiga omflaget i ftämningen. La France yttrar om den preussiska förordnins gen om politiffa agitationer i Slesvig: General Manteuffel behantlar Slesvig fom ett eröfradt land. Han har nyligen utfärdat en fongl. förs ortning, fom säkert skall komma innewänarne i retta hertigröme att längta tillbaka till det danska herrawältet. Hwarje politisk meningsyttring har blifwit vem förmenad. I Rölm, Zeit. läser mau följande skrifwelse från Wien under ten 15:re dennes: Man fager, att kejsaren ännu för några få dagar fedan ide wille höra talas om möjligheten af ett trig med Preussen; men detta skall nu hafwa förändrat sig, och af hertigens af Grammont famt lord Bloms fielts antydningar börjar man alltmera finna vet troligt att v. Bismarck är i ständ att måga en öfwerrumpling. Om resultatet af marskalksråret här är jag i stånd att lemna några upplysningar. Det har efter noggranna undersökningar wisat sig, att 400,000 man kunna wara sullständigt utrustare under loppet af fem weckor, oberäknadt 100,000 man, fom skola blifwa qwar i Venetien. De fis nanciella behofwen skola fyllas genom utfärdande af kreditbewis, ty man will icke draga på banken; men säkert blir vet nörwänrigt att inställa afte talningarne till denna. Kommer det till krig, skall fälttygmästaren Benedek erhålla öfwerbefälet. Man har dessutom redan fattat definitivt beflut om op rationsplanen. Man lär hafwa beslutat att fram tränga från Böhmen till Sachsen och de sachsiska hertigdömena och att operera längs med Elben. West-Preussen fall ockuperas. Brigaden Kalik skall utrymma Holstein och draga sig tillbaka till iburg. Rastart och Frankfurt skola besättas. Mähren och hertigdömet Österrike skola endast twå eller tre armetorpfer uppställas. Man anser Olmig starkt nog att i längre tid kunna motstå ett anfall. Trupper sändas till Böhmen under förewändning af att derwarande garnisoner behöfs wa förstärkning på grund af de förefallna erced.. serna bland landtbefolkningen mot judarne.