nu uttala, att de ämna ställa sig på Österrikes sida. Det heter I sålunda i ret officiella bladet i Stuttgart, att de preussiska tidningarne misstaga sig då te påstå, att mellanstaterna ämna förhålla fig nens tala under ett krig emellan Ofterrife oh Preussen. Under närwarande förhällanren — fortfar det nämnda officiella bladet — träffa, wi stärse —storrike på rättens fira och rätten på Österrifes. Det är nemligen endast oc allenast fråga om rätts. tin, ide om hertigen af Augustenburg; det är de sicca principerna, fom frå på spel, icke enskilta in tivirers sak. Så wida nägon skall aifwa efter, och endera parten måste ju nödwändigt gijwa efter, om ite ett fredsbrott skall ege rum, få är det efter wart förmenande Preussens sak att stryka på sioten. Rene Pr. geit. moför i tistags strifwer: Man ågar ännn alltid, om Preussens swar på den vsterrikista repeschen af ten 7 Februari ännu icke utgått. Wi hafwa revan flera aanger sagt, att it preusfiffa tabinettet öfwerhuswud taget alldeles ide ämnar gifwa något swar, och wi tro oss nu med wisshet funna Åter upprepa detta påstående. Den nämnda österritiska repeschen wisade tydligt nog, att man i Wien för ögonblickt icte will tomma i godt förständ till Preussen. Så länge gefwe Rechberg sjelfjtändigt ledte den österritiska utrikesministäåren, kunde mon med skäl hoppas, att ulltansen emellan te bäta magterna alltiemt skulle blifwa fastare, oh intet kunde ju wara mera gage uatigt för magterna sielfwa eller för Tysklands au cence och freden i Europa. Men setan grefwe Me nsrorff inträtt i minifteren, hade dennes vård, som äro tikterade af fiendskap mot Prendsen. fått ett allteles öfwerwäganre inflytande, och wi funna under en födan konstellation tnappast ännu antaga, att Preussen skall funna tomma öfwerens i godo md Wienerkabinettet. Det är alla och en hwar betant, att mi (d. w. s. Heue Pr. seit.) ber tlaga detta mer an någon annan, ty wi hafwa mera finne för Tysklands maat och ära än frade makarne met sin uppstrufwate tysthet, och wi weta, att båra telarne bero på stormagternas allians. Då man emellertid i Wien rör upp himmel och jord för att skata och chikanera Preussen, vå mi se, huru Preussen fövtalns i ben europeifta pres: sen från Marrid ända till Petersburg, så anse wi icke, att Prenssen bör fortfara med att spela den erpclige friaren. Jcke blott den slesvigholsteinsta frågan, utan äfwen ren tyska, fom är af jä stor vist od ide minst för Tysklands furstar, kunde fullständigt lösas, om endast stormagterna höllo tillsamman. Men Ssterrike will icke gå med oss; det fan ide fe annat än att hwarje fördel Preussen ernär köpes på dess betostnad. Wälan då! Efter som wi icke kunna blifwa stående på ÖOfterrifes tommando, få låtom oss gå framåt allena! Wienerblarden börja redan att anftälla iemförels fer emellan de prenssista och österrikiska avmeernag inbördeg styrka och påstå, art öfterritiffa officerare blifwit sända till Sachsen för att insamla firas tegiska och statistista data, som kunna blifwa af wigt, vå en österritisk arme rycker in i detta land. J Berlin hafva emellertid såwäl den officiella Brov. Corr. fom von Bismards Nordvd. Alla. Reit. på sednaste tiden färt uppmärksambeten på eu utwäg att unrtwika kriget, den nemligen, att Preussen och sterrike gemensamt komma öfwerene om att genomtrifwa vet tyska förbundets reorgas nisation. Det mäste likwäl högligen betwiflas, om något uppslag till försoning härmed är gifwet, ty förbundsreformen har alltid förut warit inst ett stridsäpple emellan de båda magterna. Det är icke anledning att förmora, att konung Wilhelm i ringaste måtto förändrat det program, hwilket han 1863 uppställte. DÅ war ret just Preussens fordringar, som bragte frågan på fall. Är det tro: ligt, att dessa fordringar nu skola winna mera aebör ? J Mändags inlemnade skattkammarkanslern Gladstone till det engelska underhuset, hwilket för tillfället war ända till trängsel fullt, regeringens re formförslag. Han förutsände den anmärtningen, att reger ingen lills widare inskränker sig till en för: ändring af censusbeloppen, vå det billen under närwarante parlamentssession lät are ffulle funna pat jera båva husen, och skred derefter till en wiklotte motivering. Hufwudgestämmesserna äro: Walcen sus yn p i grefskapen till 14 pund st., i ftir rerna till 7 pund i hyra; de fom bebo möblerate eller omöblerade vum till 10 punds hyreswärde erhålla rösträtt; litaledes hwar och eu fom 2 år å rad deponerat 50 pund i en skarbank