Helsingborgs-Posten – 17 mars 1866, sida 2

morbror, hvilkens enda slägtinge han var. Med denna tillökning i kontanter blef han sin egen handlande och sedan följde lyckan alla hans spekulationer och företag. Han hade få, :a nästan inga umgängesvänner, ty sådana kostade för mycket, och som han icke ansåg sig hafva råd att uppoffra någon tid för alt uppsöka någon rik flicka — en fattig kunde aldrig komma i fråga — och så förblef han ogift. Vid femtio års ålder hade han samlat den förmögenhet, hvilken han ansåg behöflig, för att på sina återstående dagar kunna njuta ett oberoende och komfortabelt lif. Han upphörde således med sin handel, afslutade sina affärer i staden, köpte den stora landtegendomen Aldala och bosatte sig der. Nu skulle han lefva i ro, ja han skulle till och med skapa sig ett trefligt lif, han skulle umgås med orlens ståndspersoner, ty dertill kunde han nu hafva tillgångar, isynnerhet som han ansåg umgängeslifvet på landet på långt når ej så kostsamt sem i husvudstaden, och kunde det händelsevis der på orten finnas något fruntimmer, som tillika med godhet och ett honom undergifvet sinnelag förstod att med sparsamhet sköta hans hushåll samt dessutom äzde så pass stort kapital, att räntan deraf vore tillräcklig att åtminstone bestrida de i och för hennes person ökade utgissterna, så vore det möjligt, att han gifte sig, för alt en gång på gamla dagar äga någon, hvilkens pligt och skyldighet det då vore att omsorasfullt vårda honom. Ilan hade alltid i sorsta rummet tänkt på sig sjelt och sina egna fördelar. Utesiutande upptagen af en enda känsla, egen