Stockholm. Hurn swenska konstnärer bo oh hafwa ret, fildras af en G. P:s Stockholmskorrespondent, som, — setan han nämnt att prof. Molin har fin atelier i eget hus mid Carl XIII:s torg, men att dens na atelier är för liten för vet arbete han för nare warande har under, händer, nemligen en stor fontän med Recken och Ågirs röttrar, hwilket werk skall utställas på den skandinaviska expositionen och tror ligen blir en af dennas största prydnader — fort: far sålunda: J hr Molins hus hafwa ej mindre än tre andra konstnärer sina atelierer, neml. hrr Malmström, Brantelius och Rydberg, och sannerligen, ve bo alls ide fom torpare, skall jag fia. Och hwilken mängd af wackra arbeten har de ciför händer! Längt upp i Kungsdacken hair prof. Erw. Bergh fin boftad och atelier, begge stätliga. Han är konstälskarnes gunstling, han skär guld och han tager wara på ven ärta metallen. Han bor inne i en trärgård och har således grönt omkring fig. Artisten Wallander, beboende en wacker lokal mid Norrmalmsgatan, tolfar fortfarande swenska fotk lifwet med samma färger, och professor Höckert begagnar den klassiska atelieren wid Arsenalsgatan. Jag har welat nämna alt detta för att låta er förstå, att konsten frodas, att konstnärerna alls icke lefwa af sill och potatis, wäl förståendes seran de fätt ett namn, ty dessförinnan få de kanske nöja sig med klenare föra ibland, och att wi ega konstwänner, jom uppmuntra talangen.