Helsingborgs-Posten – 15 mars 1866, sida 2

herr Perrin brukade genomzäå dem, hade beslutat taga igen den förlorade tiden, förblef sålunda under några veckor okunaig om bristen i kassan. Det luga, med hviket frua sedermera säz Adolf arresterad ransakad och dömd var helt och hållet konstladt och nu sedan Adolf var borta, hade hon ej mod nog att erkänna sin brottslighet inför verlden. Hennes flykt till Tours var helt enkelt för att slippa ifrån den dagliga och stundliga tortyren af-sin mans! närvaro. Sjelsva hennes stränghet, då hon talade om den unge mannens brott, var endast en täckmantel, i hvilken hon med mycken möda sökte dölja sin egen brottslighet så mycket säkrare. Den långa tid hon lefvat under ständigt instuderande af hyckleriets roll gjorde henne särdeles lämplig att emot Adolf spela den dygdiga, förnärmade. Vid morgongryningen följande dagen började herr Perrin att känna sig lugnare. Han talade då mera saktmodigt och med en mildare stämma än då han först började sina förebråelser. Han mätte äfven golfvet med långsammare steg. Dock, när någon ny tanka då och då trängde sig på honom och visade hans familjs vanära från nåsea annan synpunkt, brast han ännu en gång ut i en ny ström af förbannelser. Fru Perrin svarade icke ett ord. Hon höll sin hand i Julies. Den stackars Julie, blek som döden följde sin faders sinnesrörelser. utan att våga framkasla en enda stafvelse. Slutligen stadnade herr Perrin midt för soffan och sade i en mycket stolt och befallande ton: eges härifrån med första tåg till Tours och haf den godheten min fru, att der gifva mig en fullkomlig och noggrann beskrifning på denna affär. Jag behöfver den, för att kunna befria