Helsingborgs-Posten – 15 mars 1866, sida 2

wid en kommande mobilisering af rikets hela stridskraft. Då nu en omfattande reorganisation af förswarswäsendet är en af de mest magtpäliggande frågor, fom frå på dagordningen, fan ingenting wara mera orätt än att söka gifwa fart ät de, som man trodde, genom sernare tiders färska erjarenhet wederlagda drömmarne om ett fulltomligt friwilligt förswarswerk. Wi skola framdeles Åter komma till tetta wigtiga ämne och mettela emellertid i vag en liten profbit på Dagens Ryheters fantasirika resonnement. Som utgångspuntt tjenar ett ställe i Forsells Statistik, der författaren för att lindra skattebördorna förordar minskning af ven stående armeen och förmenar, att folket i få fall med större tärlek och beredwillighet skulle lvssna till uppmaningen att gå man ur huse mid ett flendtligt infall. Derefter yttrar D. N.: Häraf framgår att den stående armcen borde förminskas till twä trediedelar, till och med hälf ten — åtminstone infanteriet — och härigenom bes redas utwäg och medel till uppmuntrande af ffarps styttewäsendet, samt isynuerhet för att anskaffa detsamma i första rummet goda och pälitliga ge: wär och i andra rummet ammunition och för öfrigt, med ett ord: närma sig gFottländsta iäatior natbewärinasitcen hetdre an att frångå denjfame ma. Swerige dr något slättland, der stora truppmassor kunna mes fördel agera, ty i det ta fall kunde stora, wil exercerade infanteri och far vallerimassor göra gagn. Utan Swerige är med ytterst få undantag, till och med itörita velen af Uvland, ett bernland, der. näsftan endast tivaljör: striter funna äga rum. År då hwarje herreman, bonde och tjenare, försedd med ett förträfflig: qes wår, så skulle mil fömriotnfen rpe sar fd litet swårt att tena långt wid en lansstigning eller att in tränga länat i lantet. Wåra monitorer skulle utgöra wära fästningar och wära jernwägar och inse rikes ångbåtar wara wåra skurstottard wingar.