Wid den stora sjödrabbningen på ridtarhuset yttrate hr J. Lilliehöök, att han fann vet nesligt (med start betoning), om rderskapet och ideln, ret stånd, der insigter i ämnet funnes, icke stulle uttala ett omröme för eller emot. Den som will att wi stola möta fienden wid gränsen och el först i hjertat af landet, kunde ej dertiana föreliggante plan. Den stode i sammanhang med en förswarsplan, som wore neslig. (Återigen mycket start betoning. Talaren sökte en stund efter bes nämningen på denna nesliga förswarsplan, dä ätstilliga af husets ledamöter sufflerade honom och erinrade honom att den benämndes Meentralförjwaret.) För fin del wille han ej weta någenting af en organisation, fom wille bibringa offirerare sjömanskap genom tre somrars bätsegling i srärgården, och ej uppoffra medel för en flotta, som skulle gå på kanaler och insjöar! Frih. Hugo Hamilton hade ej ämnat deltaga renna rtiskussion, men han hare nn begärt ordet för att tillrättawisa den talare, hwilken säsom nesligt betecknat retta centralförswar, hwars upp: hofsman war en stor hjelte och stor kenung. Att tt bepansract artilleri kunde blifwa af stort gagn på wåra inre wattendrag fann talaren otwifwel ättigt och biträrde i allo grefwe v. Platens förs lag.