Helsingborgs-Posten – 10 mars 1866, sida 3

En episod ur pariserlisvet. (Forts. sr. n:o 26. Han fann herr Perrin hemma och på kontoret. Allvarsamt bligande på den unge mannens nya ljusa handskar, frågade han honom kallt efter nycklarne tll pulpeten. Van vid sin husbondes sträfva och buttra sätt att gå till våga. lemnade han hett sorglöst nycklarne. i det han bad om ursäkt för sin oförmåga att idag göra något vid sina böcker. Herr Perrin öppnade pulpeten under tystnad drog ut böckerna och börj de att undersöka dem. Adolf trodde att den kalle beräknande penninskarlen ville noggrannt se den ställning han stod i till gårdagens sjelfmördare. Husbonden afkastade sin hatt, under det han allt mer och mer fördjupade sig i siffrorna, vände sig derefter till honom och tillsade honom att gå till gatan Tronchet, och vänta der till hans klient herr iche komme hem. Han skulle säkert taga reda på honom och säga honom, att om han hade lust att sälja sina dockactier, så kunde han nu få realisera dem till tio francs mera än sista noterinzen. Adolf gick att uträtta detta, efter att ha blifvit tillsagd att stänga dörren tyst efter sig, emedan frun var sjuk. Han hade icke väl kommit utom dörren, förr än herr Perrin hastigt tillslöt den lilla luckan till afskrankningen, bakom hvilken pulpeten stod, samt fortsatte derefter ifrizt sina undersökningar. Julie inträngde ängsligt i rummet, för att säga sin fader att modren tycktes v ra mycket sjuk, men herr Perrin bad henne blott att gå sin väg, han hade att göra.