Helsingborgs-Posten – 10 mars 1866, sida 2

det aldramest på ett sådant siort, andligt experimentalfalt, som ett universilet. Om en tanke, om löftets tanke, tror ag dock, att alla här närvarande kunna blifva eniga. Det kungliga förslaget och representationens ombildning blef i slutet af förra året antaget af Riksens Ständer, om detta är ovedersägligen det största minnet af år 1865. Ty eu större streck mellan förr och nu har i vår tid icke blifvit draget, och tecknas sällan i häfder utan blodfläck. När konungen erbjöd denna representationsförändring, yttrade han, att hans handling var ett bevis på den höga tanke, han hyste om svenska folket. Och så var det verkligen. Ty genom införandet af denna nya representation kommer folket i större mängd, än förut, alt medelbart eller omedelbart, deltaga i statens angelägenheter. För att folket må kunna värdigt utöfva denna dyra pligt, måste politiskt tänkande blifva allmännare, än förr. Folket måste stå högt i denna bildning, måste stå på fri och egen grund i detta tänkande, för att kunna motsvara sin konungs höga förtröstan och sin ege pligt. Efter en så fullkomlig brytning med allt, som kunde stämplas såsom ett politiskt oskyldighetstillstånd, är det icke nog med att blott smaka frukten af den politiska kunskapen på godt och ondt: vår lilsutvecklings hela fullbordan beror derpå, alt vi äta deraf till gagns. llanvisade, som vi hvar för sig äro, till eget arbete i den politiska jordmånen, duger det h ller icke att, liksom vära stamföräldrar, paradisets stora barn, välta skulden för våra handlingar på hvarandra eller på ormlist: vårt lifs hela uppratthållelse beror derpå, att vi hvar för sig känna oss tillräkneliga, att vi bära vårt eget