Helsingborgs-Posten – 10 mars 1866, sida 2

alla komma vi att blifva bådadera. Må vi då lofva att, med osviklig tro et mot den författning, svenska folket valt till sin egen, inträn sa, så länet vår tanke når, i denna författnings anda och åt samma författnings vidmakthållande och utbildning i dess egen, rätt uppfattade anda offra vår tankes oförtröttade arbete. Och enär vårt liss uppgift är att sjelsve tänka och att föranleda andra till detsamma, må vi då lofva, att enhvar i den större eller mindre krets, hvari han är stäld eller blifver satt att verka, arbetar derpå, att denna vår författning blir rätt begripen och står lefvande klar för hvarje medborgares själ; så att alla de, med hvilka vår tanke träder i beröring, målte, sjelstänkande och sjelfständiga som vi, verka i samma ristning som vi. Må vi lofva alt med all den kraft, som blifvit vår själ förlänad. stödja denna författning, om hon nåron gång skulle svigta under trycket af ett politiskt vankelmods korta, men häftiga vindkast. Må vi lofva att värna densamma, när hon obesogadt angripes, och när de små olägenheter, som nödvändigt måste åtfölja hvarje stor pol tisk förändring, börja att göra sig känbara. Må vi lofva att detta allt göra, såsom det höfves sjelfständiga män, äfven med fara att smädas och föraktas, äfven om vår goda sak skulle fällas af verldens dom. Detta är det löfte, hvilket vårt minne och vårt dagliga id närmast och högst bjuda oss att i denna stund uttala. Endast med detta löfte kunna vi förblifva trogna vårt minne och vårt framfarna lif, trogna oss sjelfva och vårt fosterland. Endast med detta löfte kunna vi lungt och säkert gå framtiden till mötes. (Slut.)