Då jag 1859 bosatte mig i Skäne, war en af te första iakttagelser jag med förundran gjorde den, att ej allenast boskapsskötseln utan äfwen binäringar och handaslöjter befunno sig på en mycket låg frånde punft i det lantdskap, fom kallas och gör skäl för benämningen Sweriges kornbod. Det blef mia snart tydligt, att den egentliga grunden härtill mar att söta dels i traditionel fördom och rels oh framför allt i bristante afsättning. På re hundradetals frågor jag framställde i ämnet fwar rate man med förwånande enstämmighet: Det löner fig ide! och jag fann bekräftelsen härpå i den omständigheten, att öfwerallt afsättningen af förädlade landtmannaprosukter war beroende af den tillfälliga konsumtionen i de serskilta orterna. Då ojemna priser woro en naturlig följd häraf, läto landtmännen afskräcka sig frän att göda boskap och spekulera i landtbrukets binäringar, ehuru många woro fullt öfwertygade om wådan af den enfitdigt drifna spanmälsproduktionen, och i de fleste fall stannade det sälunda wid misslyckade försök. De setnare åren hafwa emellertid i betydlig mon förändrat ställningen. Jcke nog med att landtmannen genom ret jernwägsnät, iom nu ges nomforfar provinsen, wunnit en hittills ej anad lätthet att afsätta sin spanmål till höga priser utan att behöfwa med sina kreatur forsla den flera mil utefter landswägarne man har äfwen funnit, att England är en god marknad för wåra förädlade lika wäl fom wåra oförädlade landtmannaprodukter, och en mängd försök under förlidet ärs lopp, wisade, att landtmannen fan påräkna en bes tydlig winst af att exportera i synnerhet wäl gödda nöttreatur till England. Hand i hand med denna ersarenhet har emellertid gått en annan, fom is far, att kreatursexporten till England är af ganska owiss fördel, få länge den bedrifwes af landtmans nen på egen riff. Först och främst är nemligen winsten beroende af handelskonjunkturen, och exportören bör terföre förstå att bedöma densamma. Det säger sig nu sjelft, att det aldra största an: talet landtmän saknar både den affärswana och de hjelpmedel, som härtill erfordras, och ingen tan förtänka rem om de rygga tillbaka för en wert samhet. fom ligger utom deras egentliga omräre. Förlidet ärs erfarenhet war i detta affeenre ned släende och lockar ide till efterfölja. Om ocksä en och annan gjort stor winst på fina kreatur, få hafwa dock andra skördat en bitter erfarenhet om