Helsingborgs-Posten – 6 mars 1866, sida 2

Råbcelöfsaffären arv nu ja langt avancerad, att de myntigheter, af hwilka den bittills blifwit behandlar, på grund af kontrakterna dömt bönderna till wrätning från fina innehafwande hemman. Det skall bli intressant att fe, säger Kr.-Bl., om dessa utslag komma att stadfästas af kongl. hofrätten öfwer Skåne och Blekinge och om bönderna skola nötgas fränträra fina hemman, utan att komma i åtnjutande af fardagsär, och säsom en följd deraf gå i mistning af utsädda grövor. Att ett stort elände derigenom skulle framkallas liver intet twifwel, liksom att man i sädan händelse till sommaren får ven bedrösiiga anblicken af en hel sockens bes folfning emigrerande till Amerika. Krijtianstadsbladet tror sig meta, att bönderna ide wilja gå in på re wilkor för uppgörelse, dem major Kennedy uppställt. De wilja hwarken genom tilltännagifwande i Poft och Jnrikestidningen medgifwa, att de haft orätt i fina påståenden, ejheller erkänna major Kennedy fom rätter egare af re oms twiftade hemmanen, hwilka de anse wara kronan tillböriga. Någon färlikning lärer således ide komma ifräga, och bönderna skola sannolikt drabbag af lagens näpfst i hela def oblidkeliga ftränghet. Tidningen säger fig widare icke tilltro sig att fälla något bestämt omdöme i fråga om den oms twistade eganderätten, men den anser det mydet möjligt, att här i fordna dagar försiggått ett lifas gant rof, fom på flera andra ställen i prowinsen föröfwats af winningslystna och mägtiga godsherrar. Säsom exempel berättas, att på ett större, å stånska slätten beläget gods egendomsherren för en längre tid sedan kallade bönderna upp till går den och bad dem medtaga ätkomsthandlingarne till fina hemman. Han fade fig önska inhemta fännes dom om nämnde handlingar och lofwade med första äterstäla dem. Men ifrågawarande hanrlingar återlemnades aldrig och bönderna gingo således i mijtning af de enda bewis de innehade på eganderätten till sina hemman. Efter denna tid pålades vem allt tyngre bördor och slutligen uppsades de samtlige till afflyttning, då hela godset anlades till större farmer. Jnnehafwaren af ett bland dessa hemman hade dock af en ren tillfällighet sina åtfomithandlingar i behåll — han hade nemligen då handlingarne af öfrige godsare aslemnades ide warit hemma och de hare ide sedermera blifwit honom affordrade