Helsingborgs-Posten – 6 mars 1866, sida 2

bondsamiljer bleswo emellertid drifna från turarfe da jord och ruinerade. Ännn ett fattum anför Kristianstadsblaret. Egaren af Sörbytorps säteri har i alla tre injtanserna blifwit frånkänd egande rätten till ett hemman i Sörby, oaktadt ej mindre dåwarande, ån ett par föregående innehafware af Söbytorps säteri å nämde hemman erhållit laga fasta och uppbud. Wid väte tegångens början befnnno sig hemmanets werklige egare intagne såsom fattiahjon å Jgnaboraa fattig hus. Detta enda exempel bewifar ganska mycket. Det wisar för tet första, att det werkli en har ins träffat att mindre samwetsgranna frälseegare på ett eller annat olagligt sätt tilljkansat sin egendom, som ej tillkommit dem, och det wisar derjemte, att icke en gäng fönpade lagfarter utgöra tillräckligt sätra bewis på laga åtfomst. Ar det att undra på, om bönderna å de större herregårdarne under sådana förhållanden, och då bland vem den tratitionen fortlefwer att deras förfäder såsom egna åboar eller så isom tronoåboar innehaft fina her nman, på allwar sätta ifråga om de icke med lagens tillhjelp kunna komma i åtnjutande af den rätt, som blifwit dem olagligt fränhänd? Förtjenar det en få sträng och skoningslös dom, om en ofunnig all moge, misstagande fig om de rätta medlen att göra fina anspräk gällande, i likhet med böndernas uns der Näåbelöfs gods wägra att uppfylla fina dagåz wertsskyldigheter, under ankprät att säteriegaren skall bewisa fin rätt till deras innehafwande hemman, samt i förhoppning att sådana åtgärder skola leda till målet. Slutligen anföra mi hwad det citerade bladet yttrar om hwad fom förmått bönderna under Nåbelöf att wägra uppfylla fina kontrakter. Enligt deras egen utsago är det icke blott öfwertygelsen att deras hemman tillhöra kronan, utan äfwen fruktan för framtiden. Under begge säterierna (Rå belöf och Odersberga) hwilka, enligt äldre jordas böcker, utgöra hwardera I mantal, ha sednare tis ver blifwit afhysta ide mindre än 14 130 mantal underlydande inf. bondhemman, hwilka förut inne hades af omkring 30 bönder. Flera af dessa böns der blefwo sedermera torpare, och mi tro of ide säga för mycket, då wi påstå, att deras ställning är i ätskilliga afseenden ganska betlaganswärd. Bi ba sjelfwa fett kontrakter, deruti stadgas, att towpare, som innehar några få tunnland jord, skaill utgöra anda till 230 dagswerfen, 20 dagskörslor med ett par hästar, lemna en del spånad samt ers lägga skatter och onera för wida större jordrymd än han innehar. Ar det nu att undra på, om bönderna under Räbelöf tänka wid sig sjelfwa: hwad fom i går händt wåra kamrater, de afhysta Åbos arne, kan snart wederfaras oss sjelfwa?! Deras fontrakter gälla som beka it endast för ett par är. är det att Pnsundeasi öfwer, om be, med sådana utsigter för ögat, och när de hyfa den öfmertygeljen att säteriet icke har jordeganderätt till hemma nen, tänka på utwägar att komma i en tryggad besittning af fina innehafwande hemman?! De äro att beklaga, fom rusade ästad, utan att göra fig reda för den werkliga beskaffenheten af fitt hands lingssätt och de naturliga följderna deraf; men man fan icke rättwist stämpla dem säsom banriter och upprorsmän. Befolkningen under Räbelöf är fullt få loyal och rättskaffens fom mår swenska allmoge i allmänhet. Det bör ide förbises, att egrren af Råbelöf,