Helsingborgs-Posten – 3 mars 1866, sida 3

utsorde en af sina savoritmelodier, på ett som han tyckte mindre raskt och djerft sätt än vanligt. Då han gick ned för trappan mötte han fru Perrin, som, sedan hon betalat droskkusken utanför inträdde i huset torkande sitt upphettade och svettiga ansigte. Madam tycker om hastighet, tänkte Adolf, då han varseblef de små hvita skumslackarne på hästens sidor. Kärleken har i moderna tider alltid varit skräddarens bästa vän. Ålla alskare i nittonde ärhundradet förstöra mera än sina tillgångar på all göra sig så prydliga som möjligt. Ett oklan: derligt yttre, en glänsande hatt, små handskar, ännu smärre stöllor, se der tecken, som utvisa på hvilken farlig ståndpunkt de befinna sig. Adolf var i så fall mycket illa deran, han befann sig vid yttersta cirkeln af vattenhvirfveln, hade han noga följt strömmen al sina tankar så skulle han funnit att de nästan omärkbart nalkades de farliga cirklarne. Beviset derpå var, att bäst som han gick föll det honom in, att hans hatt var smutsig och hans hanskar smutsiga: at han, då han inkom på gatan Vivienne frestades alt köpa sig en mycket prålande nattrock: all han reqvirerade hem några par palentlädersstöflor: och, om det behöfs mera bevis, att han köpte sig en ny stång mustachpomada. Derefter vred han med lättare steg än vanligt in på Richelieugatan. (Forts.)