Helsingborgs-Posten – 3 mars 1866, sida 2

En episod ur pariser äisvet. För icke längesedan bodde på Richelieugatan, med uppgång från en af de höga och rymliga portgångarne, som åtskilja de eleganta och prydliga butikerna på denna stora gata, en herr Cerrin. Herr Cerrin innehade en af dessa praktfulla entresoler, der ett fotsteg aldrig höres, der Sevresporslin, stora speglar, klockor och bronsssigurer af de mest fantastiska utseenden stå helt vådligt nära den besökandes armbåge; och der, med ett ord sagdt, förgyllningar och mosaiker täfla med hvarandra i prakt och glans. Strax inom dörren, som ledde till den gemensamma trappan af det stora hotellet, hvaraf den nyssnämnde entressolen utgjorde en del, var ett litet rum. herr Perrins kontor. Här finnes alls inga prydnader; en liten brons oljlampa med en grön skärm var det enda som fanns på hyllan ofvanför spiseln. Tre eller fyra rörstolar stodo vid de kala väggarne; det ena hörnet af rummet var afdeladt genom ett brädskrank. bakom hvars spjelar gröna gardiner voro upphängda, för att dölja hvad unga herr Adols Beauvoir nade för sig till sin rincipals bästa. Adolf tillhörde en rik familj från Normandiet. Hans sader — en gäng en bland Frankrikes mera framstående millionärer — hade varit mycdet god vän till herr Perrin, och i kritiska tiler vid mera än ett tillfälle räddat honom från hankrutt. Slutligen råkade herr Beauvoir sjelf i sckymmer och förlägenhet och ruinerade sig på