Helsingborgs-Posten – 3 mars 1866, sida 2

jernvägsspeknlaiioner. Han flydde till Algier. hvarest han dog, egare till ett litet cafe i Constantinch. Då fadren flydde, lemnades Adolf i vård hos herr Perrin, som sedan han vifvit honom någon uppfostran, satte honom på sill kontor. I början var Adolf föra annat än en sprmgpojke och tillbragte mer än hälften af dagen med alt springa till och från börsen. Ända från hans tidigare barndom lågo sålunda alla hans tankar och förhållanden åt börsen och börsens män. Han hade tillbragt sin unglom ibland spelare, som lefde på den sattiges industri, på de små hapilalistern s förtroendefulla penningeinsältniagar. Han hade sett dussintals firmor bildade under de mest lysande auspicier, omtalade på hela sidor i morgonbladen, ansedde såsom ovanligt goda namn, sjunka ned till intet. Ulan hade sett män, den ena dagen klädda i smutsiga, snuskiga kläder, andra morgonen uppträda med en glans hemtad hos Dusantoy och svängande en af Vardiers Malaccos. Han hade å andra sidan observerat unga män med förmögen et, så småningom sjunka ned ifrån en Stanhope, dragen af fuliblodshästar, till tjugotvå sous cabben. Ilan hade hastigt gätt förbi bleka män med förtviflans lugn måladt i sitt ansigte och morgonen derefter har han hört att de legat i bårhuset. Han hade varseblifvit olyckliga qvinnostackare stå och gråta i smalgatorna, under det att andra i all hemlighetsfullhet smögo bort från sin vexelmäklares kontor med en bundt bankonoter inklämda i sina giriga fingrar. För honom var börsen verlden. Han vexte upp i den tron, att den ensam var den plats, der man kunde kämpa sig fram till rikedom. Tlikhet med