Helsingborgs-Posten – 1 mars 1866, sida 2

-Jag kände icke den handstil, som skrifvit brefvet, fortfor grefvinnan efter en paus, men jag förmodade, hvem det varit. Jag reste således hit och lät, hit ankommen, visa mig statsrådets arkiv. Der återfann jag samma handstil, och nu vet jag, hvem som skrifvit biljetten. Dessa sednare orden-talade hon ytterst långsamt, betonande hvarje stafvelse, och tillika tycktes hennes allvarsamma öga vilja genomborra hertigen. En stund blef det nu i rummet så tyst som i grafven. Man hörde ingenting annat än hertigens tunga andedrag, hvilken tydligen hade förlorat all fattning. Det är en lögn. mumlade han slutligen, det måste vara en lögn, ty han svor mig, att han hade tillintetgjort papperet. FP lick Campbelli tog nu gresvinnan åter till orda,var icke den man som någonsin lät en fördel gå sig ur händerna, och säkerligen skulle han hafva vetat att vid lägligt tillsälle begagna sig af brefvet. Miz tyckes det att prinsessan af Wales och hennes son, Englands blifvande konung, icke skulle kunna afslå den, som bragte dem detta pergamentsblad, någon bön, vore den ån nog så högt uppdrifven. Nu visste hertigen, all lady Nesscy var i fullständig besillning af hemligheten, ty hennes sista ord lemnade intet tvifvel öfrigt. Elt vildt beslut mognade i honom, och som en tiger sprang han med en satts på den gamla ladyn, omfattande henne med ättekraft. Fram med brefvet, vrålade han, eller, vid helvetet, ni kommer icke lefvande ur detta rum! Ett kallt han lägrade sig kring lady Nessbys läppar, och i hennes ögon blixtrade det som af förakt. Tror llertigen af Cumberlandi, sade hon, utan att göra den ringaste rörelse att afvärja angreppet, att grefvinnan Nessby på gamla dagar blifvit barnslig? Brefvet ligger i så godt förvar, att ni icke kan taga det med våld; om ni återigen nu dödar mig här, så är det sörjdt för att konungen i morgon har det i sina händer.