C (CAdLVCII III1CII UV trafiken nattetid. Från fullt trovärdigt håll kar jag dessutom försäkra, all nåmnde direktion blifvitforständigad att träffa anstalter för att när som helst kunna transportera 40 till 50,000 mar på banan. Elt ytterligare skäl, som talar för sannolikheten af att det å ryska regeringens sida icke är fråga om några af vanliga forhällanden framkallade förberedelser, har man deruti, att i den närmast Granika belägna gränspunkten Sosnowice förrådsplatser anordnas för militäriska ändamål . . . I sjelfva Ryssland och i Preussen antager man alfmänt, att de af den ryska regeringen i scen satta förberedelserna i första rummet äro rigtade mot Österrike och att de i Donanfursten sömena hafva sitt slutändamål. I Königsberg har i dessa dagar det kuriösa fallet inträffat att två redaktörer blifvit dömda till flera månaders fängelsastraff, emedan de aftryckt ett utdrag af lord Russells bekanta depesch, i hvilken han i September månad förlidet år uppvaktade den preussiska regeringen med en skoningslös kritik af Gasteinerfördraget. Denna depesch offentliggjordes af hela den preussiska pressen, de ministeriella och feodala bladen, Nordd. Allg. Zzeit. och Neue Pr. Zeit. icke undantagna utan att från auktoriteternas sida någonting med anledning deraf företogs, utom just i Königsberg. Det förefallna har isynnerhet derföre väckt uppseende, att en afde dömde är redaktör för ett reaktionärt blad, som med den största ifver försvarat regeringen. Aktor påstod emellertid, att då frega var om majestätsförbrytelser, afseende icke kunde fästas på, huruvida den anklagade hade haft för afsigt eller ej att begå denna förbrytelse, och domstolen gaf honom rätt. En dansk tidning anmärker spetsigt, att dessa domar äro det första synliga resultatet af lord Russells måhända väl menade grofheter till de preussiska och österrihiska regeringarne. Striden emellan den preussiska deputerade kammaren och regeringen har, såsom vi redan nämnt, plötsligt blifvit afbruten derigenom att Bismarck upplöst den knappt mer än påbörjade sessionen. Upplösningsscenen var mycket knaphändig. Endast en enda af de liberala deputerade var närvarande; församlingen bestod uteslutande af den reaktionära fraktionens medlemmar, och för dem uppläste Bismarck följande throntal: Då H. M. Konungens regering öppnade innnevarande landtdag, skedde det icke i förväntan om en omedelbar lösning af den sväfvande försattningsstriden men dock med hopp om, att det preussiska folkets lefvande åtrå efter försoning också skulle finna tillräcklig genklang hos folkets representation, för att göra det möjligt för stadsmagterna att i samråd åstadkomma nyttiga lagar och sålunda genom gemensam verksamhet i såderneslandets tjenst mildra den skarpa motsats, i hvilken deputerade kammaren kommit till kronan och herrarnes hus. Det var under denna sörhoppning, som regeringen i enlighet med H. M:t konunges vilja öppnade landtdagen utan att å sin sida gifva splittringen ny näring eller angripa grundvilkoren för en framtida försoning. Det första yttrande, som derpå framkom från deputerade kammaren, var ett tal af dess president, i hvilket han genom ogrundade och utmanande beskyllningar mot H. M:t konugens regering tolkade den fientliga stämningen hos kammarens majoritet. Kammarens sednaste verksamhet öfverensstämde fullkomligt med detta uppträdande. Den var icke rigtad på fred utan på strid, icke helgad åt lagutkasten utan åt sträsvandel att söka anledningar till angrepp mot regeringen inom sådana områden, som landets författning icke hänvisat till folkrepresentationens verkningskrets och der derföre de deputerades verksamhet måste blifva utan frukt. I denna afsigt bestreds hertigdömet Lauenburgs förening med den preussiska kronan, oaktadt den af hela landet helsats med glädje, och derigenom angreps också konungens författningsenliga rätt att afsluta traktater, som icke pålägga staten bördor. — I fortsättningen säges det, att deputerade kammaren likaledes i elak afsigt antastat domaremagtens oafhängighet och sökt rubba det anseende, som den preussiska rättsskipningen med rätta eger. Slutligen säges det. att kammaren i strid mot försattningen tillagt sig en utöfvande magt, som lyder under de kongliga prerogativerna, då den företog sig att gifva de administrativa embetsmännen föreskrifter angående deras tjenstepligter. Under sådana förhållanden anser regeringen det bäst att, afbryta förhandlingarne, för att icke göra klyftan ännu större och sålunda utestänga all möjlighet till en kommande försoning. Upplösningen kom alldeles ovå tadt och icke ens kammarens president hade någon aning om hvad som förestod. . Rå börsen i Wien herrskade stark oro af fruktan