Helsingborgs-Posten – 27 februari 1866, sida 3

AA ——s Utlandet, Ånarkien i Grekland. — Emil de Girardin Ryska rusiningar mot Österrike förhållanden. — Luxembourgpromenadlen i Paris. Den kejserlige prinsen president i verlasutställningskovimissiouen. — ikevolutionen i Donanlurstendomena. — Vigiigt beslut i kongressen i Waskingtoa. Det bekräftar siv all Greklands trenne skyd ssmagter (England. Frankrike och Ryssland) lemnat sina representanter i Athen insltruktioner, huru de hafva att förhåila sig under närvarande nastan anarkiska förhållanden. Sudebuden uppmanas att afgjordi stalla sig på konungens sida, alt i alla ålverder, som åsyfta alt stärka den honungsliga magten, lomna honom kraftigt understöd och om han det oakhladt skulle blifva trungen alt för sin personliga säkerhet draga sig tillbaka till Pirvas eller någon annan hamn vara honom sohakhtig och förblifva i hans närhet. Samlidtgi uppmanades skyddsmagternas presenlunter all sälta sig i förbindelse med de med de mest betydande parlicheferna och på eti bevekande sätt föreställa dem, huru menligt Lat vore för deras iaderneslands väl, om de torlsore all försvara den kongliga magten och skaka den nya thronen genom sina agitalioner. Representanterna hava redan fullgjort denna del al instruktionerna, och parlicheferna lära vara djupt nedslagna dera, isynnerhet Bulgaris och hummunduros. En oerhörd sensation har i Paris väckts af Emil de Girardins utträde ur Presses redaktion. I sednaste Onasdagsnumret af -Presser motiverar Girardin och de tvenne öfriva skriftställare, Duvernois och Vermorel, som vifvit åt bladet dess bstydelse, i eu bref til qvasi hufvudredaktören Rouy sitt utträde med de åtgärder några afbladets egare vidtagit hos inrikesminsterea i ändamal att undgå deu seqvester, som snart måste lorestå, sedan andra varningszraden i dessa darar utgätt för en af Duvernois författad artikel. Girardin lär för framtiden skol intaga samma stallning till Berue contemporaine som han haft till Presse alltsedan 1562, då han sålde denna af honom uppsatta och dittills af honom såsom hufvutiredaktör dirigerade tidning. Tresseanses vara till intetgjord under alla omständigheter, ty om den fortgår i den af Girardin angifna rigtningen, så trafias den inom kort af regeringens magibud, och om den träder i fotspåren af de redan mycket talrika inspirerade ministeriella bladen, så mister den största delen af sina nuvarande prenumeranter. Girardins lillbakaträdande betraktas allmänt som en händelse af stor vigt. Han hade af uppriktig ösverlygeke slutit sig till Bonaparlismen, var en personlig vän till kejsaren, hvars kandidatur som president han 1543 var den förste att understödja, och har sedermera städse arbetat i den nuvarande dynastiens intresse under förutsättning att den hade allvar med sin civilisatoriska mission. Då nu en sådan man bryter med ke jsardömet under förklaring att godtycket är klippan, friheten hamnen;sör detsamma. så har han derigenom Öppet gifvit tillkänna sin misströstan att någonsin sc kejsardömet och friheten gå handi hand. Från Wien skrifves den 20 Febr. till Köln. leit.: Den ungerska magnattafelns adressförslag lemnar intet tvifvel öfrlat om att man, för att tillfredsställa Ungern, måste beqväma sig till mycket vidt gående medgilvanden. Dettros redan, all kejsaren uuder inflytande af förvecklingarne med Preussen har för afigt att gå in på en ansvarig ungersk minister, hvilket skulle betyda detsamma som dualismen och Beleredis afskedande. Förvecklingen med Preussen uppfat