lord Derby. Åbet är bekant, att hertigen af Cumberland har kastat ett personligt hat på de båda anklagade, ty han tillskrifver dem eller fastmer den hämd, som deras vänner osvade, sin adjutant Alick Campbells oförklarliga försvinnande, och svär på, att denne blifvit mördad af Skottarne. Nu hafva vi nyss bragt till kunskap, att hertigen i morgon, kanske också redan i natt, ankommer hit från Perth, utan tvifvel emedan han vet, att kommittönn i morgon fäller sin dom, och det låter tänka sig, att han skall använda allt sitt inflytande på konungen, för att afnälla denne från en benådningsakt. Sålunda hafva vi ingen tid att förlora, för alt förekomma honom. zHertigen af Cumberland kommer i morgon? ropade dem gamla ladyn med flammande ögon, Gud vare tack. Guiva-re tack, honom har jag redan länge väntat.s Förvånade sågo de andre på henne, ty de kunde icke bogripa henne; men grelvinnan gaf ingen vidare förklaring. Strax derpå, sedan det om morgondagens audiens blifvit fullständigt omtaladt, aflägsnade sig lorderna Binton och Derby. Det var en orolig natt för innevånarne i palatset, hvilket lady Nessby hyrt. De båda unga damerna, Constance och Alice, kunde för inre rörelse icke till uta ögonen, ty ångest och hopp stridde i dem och kommo deras hjertan att bulta nästan högt; den gamla ladyn sof lika litet, utan gick nästan hela natten med oroliga steg af och an i sitt rum. Änd ligen vek dock mörkret för solljuset, och den vigtiga dagen framträdde, på hvilken skulle algöras öfver lif och död. De unga damerna klädde sig alldeles i svart och icke ett enda smycke prydde dem, eme lan man visste, alt konu igen älskade enkelhet framför allt. Klockan tio förfogade de sig i grefvinnans ka oss till prinsessan af Wales, och omkring klockan half elfva or denna med dem och sin unge son upp till det konungsliga palatset, för att begära audiens hos konung Georg II. j . Man förde dem i ett rmak, hvilket omedelbart stöt till konungens privatkabinett, ty denne var ännu sysselsatt i en