Helsingborgs-Posten – 24 februari 1866, sida 3

ländiga siskslupen, emedan andelsskeppen för närvarande icke medtaga passagerare till Frankrike.Kaptenen, som händelsevis Stol bredvil talaren, log vid denna upplysning, men han yttrale icke en stafvelse. ty han var af sin herre tillsard alt vara lady Nessby hörsam i allt, och att efterkomma denna befallning beflitade han six under hela resan på hvarje sit Forossizt gafs det numera ända till London intet uppehåll, och i slutet af Februari anlände grefvinnan med sina niccer till den stora hufvulstaden. Hennes hroder, hertigen af Årygle, hade hyrt ett särskildt hotel för henne, der hon strax inrättade sig på stor sat, hon visste väl, att för henne, om hon ville upona sitt mål, ingentinz vore nö lvändigare än alt skapa närmare bekantskaper bland de förnäme och högt stående vid hofvet och regeringen. Så skydde hon da inga utgifter, och bragte det också riktigt nox på kort tid så långt, att det hörde till goda tonen att inbjudas till den rika Skottska la lyns Sällskaper. Också underlät hon ieke att här eller der, hvarest en present syntes henne särdeles väl på sin plats, visa siz nästan öfver alla gränser frikostig. och ännu mindre lät hon det fattas goda ord, smicker och dylikt tillvinnande tal. Men, det oaktadt befann hon sig redan flera veckor i London, och det, hvartill hon sträsvade, var icke blott icke uppnådt, utan hon stod till och med ännu lika aflägsen från silt mål som i början. Blott i ett lyckades hon, deri, att man behandlade de båda fångarne, for hvilka hon intresserade sis, såsom förnäma kavaljerer, liksom man öfver hufvud I En land låter dem, som äro anklagade för högförräderi, så framt de äro rika och af familj, tillgzodonjuta en aktninz. som man icke känner på tinenten. Allan odencairn och hans vän Ulrik Crar-ford erhöllo således ett vålinr dt rum i Tovern och blelvo försedde med allt, som kunde göra deras fån. zenskap drärgligare; ja, till och med lady Nessbys och hennes niecers besök blefvo, naturligtvis under uppsigt, tillitne! en hufvudsakligen, anklagelsen för högförräderi, ville ingen annan vändning taga, än för de öfrige under samma förhållande sängne. Visserligen