baka i grelsvinnans sofgemak. Den unge mannen hade förvandiat sig till en ickobehaglig kam narjungfru, den gamle heren stod der i ett ståtlist livrö och penningpåsarne voro nedpickade i en bastant koTert, hvars nyckel grefvinnan Nessby tog i förvar. En stund derefter anmälde Ande Moggers, att resvagnen var förspänd, och den gamla damen tog afsked af sin brorson, Maccullamores son, hvilken icke hade tvekat att störa sin naltro, för att sjelf lelsaga sin tant till vagnen. Men hvar har ni då fått den nya kammarpizan ifrån?hviskade han. -Jag tycker, att hon för att vara kammarjungfru bär sig ganska ovigt åt, och icke heller den långa livrbetjenten der, som just nu bestiger kuskbocken, har jag någonsin mig veterligt seti. -Du kom ju först i går, svarade hon torrt, hur kan du redan känna hela mitt hushåll? Andre Mogzsers gal tecken till affärd; kuskarne smällde, och den tunga resvagnen rullade öfver vindbryggan, under det de tjugo skyddsvakterna språngde bakefter. De befunno sig på vägen till Dunden! Den första svårigheten var nu åtminstone öfver, afresans! Nu kom det till resans svårigheter, hvilka sannolikt icke heller blesve alt ringakta. Oafsedt nemligen de dåliga, ofta nästan ofarbara vägarne, på hvilka vagnen mera än en gång blott kunde framsläpas af förspannet; oasfsedt de ofta blott alltför eländiga värdshusen, vid hvilka man i brist på något bättre med nödvändighet var bunden; oafsedt den sträfva årstiden, på hvilken resan inföll — en årstid, som i Skottland framträder på helt annat sätt än t ex. blott i södra England; — oafsedt allt detta, gafs det också ännu andra obehagligheter, till hvilkas öfvervinnande icke fordrades ringa mod och själsnärvaro. De blefvo nemligen nära ett halft tjog gånger anhållna af konungsliga trupper, hvilka ströfvade genom landet efter högförrädare, och här och der hade det nästan kommit till våldsamheter, emedan dessa trupper, trots general Guests fripass, nästan alltid yrkade på att noga visitera vagnens hela innehåll. Dock strandade deras pockande regel