Lady Nesshy. Berättelse från upproret i Skotlland 1745. (Forts. fr. n:o 22.) ZEders Konungsliga Höghet, sade den gamla damen, djupt bugandezsig för den yngre, tiden är kommen att bestå vågspelet. Här äro fruntimmerskläder, hvilka jag måste bedja Eder påtaga, på det Ni må kunna föreställa min kammarpiga. Med dessa ord tog hon ett bytte ur sin kammarjungfrus armar och lade det för den unge mannen. -Meg skall bistå Er vid påklädandet. Men ni, gamle vän, fortfor hon ochå vände sig till den äldre herrn, i det hon gaf honom den andra packan i handen, måste sjelf hjelpa er, och jag tänker, livreet skall behaga er. I hvarje fall bättre, än detta fördomda källarhvifvet här behagade mig, svarade den gamle mannen i det han hastigt, grep tag i packanAlice, Const n e och Andre, sade lady Nessby vidare, för er har jag ett annat göromål, och det ett, som fordrar unga krafter. Här, sade hon, i det hon trädde ftam till den tunga jernkistan och lät dess lock springa upp; tagen här, bemäktigen eder hela innehållet och bären allt upp i mitt rum, för att sednare dölja det i vår vagn, ty vi skola, vid himlen, räl komma att behöfva det. Om en kort stund var allt verkstäldt, och de vände till