förenate riscua förtas:ated, ten äswen med i tet samma wore att anse föfem för tet andra upp häfd och utan werkan. Häruti ligger lifvål id ren ringaste motsägelse: derutaf art det ena af te förenade ritena skulle funna — ehuru jag af upps riktigaste hjerta önskar, att sådant aldrig må ins träffa — med en främmande magt afslnta ett för det ena af de förenade rikena särskildt gillande hans telsfördrag, följer alldeles ide, atr, sedan en och samma traktat blifwit för begge de föres nade rikena gemensamt afflutar, densamma skulle kumne of vet ena sörkastas och likwäl forts farante bliswa giltig för det andra. Det är nar turtigt, att ret beror af den främmande magten att godtänna ett såtant tillämpningssätt; huru den i närwarande fall skuile göra tillhör ide mig att afgöra, och försigtigaft torde wara att derom icke yttra någon förmening: men hwad jag wet är, att ide j jag skalle tänna mig befogar att såsom ett ans spräk framstälsa eller förfäkta en sådan tydning af lhatiatens bestämmelfor. Hwad nu den anmärkta betänl ligheten, för bwad den angår Sierge, beträffar, få har jag äfwen här hört ifrågafiittas rikets ständers rätt att gods tänna en trattat för längre tid än fom omfattar reras walperioo. Detta är en alldeles ny och hits tills obefant fas i statsläran, fom mig weterligen ide i något land wunnit burskap. Och huru skulle en såran sats i alla sina konseqvenser följdriktigt kunna tillämpas? Öwarför instränka den till en handelstrattat, sluten endast på wissa år, och icke utsträcka den till fretstrattater och andra fördrag, ämnade att hafwa ständig ma raftiabet? Hwarföre icke äfwen till läncafhanclingar, som representationerna gorkänna för em tiv af 40 år, ja, fom jag tror, wäl för längre tio? Skulle äfwen i detta afseende re nywalde representanterna ide wara bundz ne af sina föregångares beslut? Samma omöjlighet att afsluta ett lån, jon n af en sådan arundsats stulle bildas, samma omöjlighet skulle förete fig mid ingåendet af handelstraftater. Desja afslutas mans ligen på 10, 15 till 20 är, stundom för längre tid. J hpwitlket land, med representativ författning, fortfara samma representanter att under jå läng tid, utan omwal, betläda sitt fall? Och likwäl fe wi alla länder, te Nordamerikanska Förenta Staterna icke ens undantagne, ingå traktater af sådan mars aftighet. Sednast, och under loppet af detta ännu särteles långt framskridna är, har England med ssterrile afslutat en hancelstrattat på 10 år. Nås dl: det engelsta parlamentets längjita lagliga tills waro är 7 år, och sällan fortfar det så länge utan att upplösning mellantommer. Detta kommer tro ligen ej att hindra detta pa tlament att nu på fams ma sätt, fom månafaldiga gånger tillförene, gode tänna vennua traktat för 10 år, utan att någonsin ett nytt, under tiden waldt parlament faller på den tanfen att rygga re af dess föregångare åtagna förbintelser. Engelsmännen, mme herrar, äro ett praktiskt folk, må wi söka likna dem och i detta fall lilna äfwen öfrige nationer, som alla tillämpa samma handlingssätt. Vätemoss äfwen söka att lifna oss sjelfwa: mänafaldiga äro de traktater, sem wi för en längre tidsföljd afslutat, deribland äfwen sådana som innefattat stadgandet om under flera år fortfarande dijferentialtullsatser, och aldrig har befogenheten dertill warit dragen i twifwelsmål. (sForts.)