Xessby och hennes klanmänner. Ja, den sednare hade till och med påtagligen redan förnt erhållit kunskap om sla broders ankomst, och kunde derföre i allt, hvad hon gjorde, med desto mera säkerhet skrida till verket! Dock vare härmed huru som helst, så är ålminstone så mycket visst, att den gamla ladyn vil ljudet af denna pipa ännu en gång stolt rätade upp sig och skådade sina vedersakare i öronen med en utmanande blick, under det på samma gång hennes klanmän ropade: Campbellarne, Campbellarne! Det är Macculamores pibrok!Desto mera nedslående verkade den der pipan på herligens af Cumberlands parti, och om också han sjelf bibehöll det vilda trotset i sin min, visade han sig dock påtagligen numera mindre obenägen lord Derbys tillhviskningar, än förut. Nu framträdde också generel Guest, som hade befäl under hertigen, och som var val bekant för denne sednare, såsom en af hans trognaste anhängare, och förenade sina föreställningar med lordensStilla er, min herr Hertig, hviskade generalen, ty om regeringsrådet i London finge höra om dessa saker, så toge de dem till förevändning för ati undandraga Ers llöghet öfverbesalet, hvilket de blott motvilligt hafva anförtrott Er. Detta sista skäl upplyste hertigen, och han reste sig med en vördnasdfull bugning för lady Nessby. Jag har kanske förmycket låtit hänföra mig af vreden, mylady, sade han, betrakta mina sista ord som osagde. Grefvinnan bugade sig afdenles les. Således är jag icke häktad mera?frågade son i sin vanliga torra och kärfva ton. Märkvärdigt dock, hvad för en förändring i tänkesätt min broder Maccullamores ankomst förmår frambringa! Återigen ville hertigen fara upp; men han betvang sig med våld, ty just marsaherade hertigens af Arzyle kolonner vid facklornas sken upp framför slotlet, och denne sjelf, ätföljd af väl tjugo af sina officerare, beträdde strax derpå salen, unher det betjeningen vidt uppslog dörrarne. Det var en hög, stolt gestalt, på hvilken man icke såg