Grefwe Manderströms tal vå riddarhus jet i frågan om de franska haudelstraftaterna. (Forts.) Utan ott här uppehålla mig wid hwad under sernaste riksmöten egre rum och fom för hwar och en bör wara bekant, torde det wara af mera in: tresse att något redogöra för de förberedande tf: werläggningar, som dels inom swenska regeringen och dels mellan denna och den norska föregingo underhandlingarnes inledande. Jag kan här uppriftigt befinna, att jag kanske med mera twekan än någon af mina embetsbröder såg denna fråga ins ledas! ide derföre att jog hyste något twifwelsmål om det uvttiga och för landet gagneliga i sjelfwa saken, ej heller derföre att jag war obenägen att tillstyrka de medgifwanden fom skulle tomma i fråga; men just derföre att jag till följd af personlig beröring med den franska styrelsepersonalen och deraf härflytande närmare kännedom af dess åsigter, fans ste, på denna ståndpunkt af frågan, bäst kunde nppfatta widden af dessa medgifwanden, samt icke med full wisshet kunde bedöma om mina embetsbröder i Swerige, och särdeles i Norge, wore fullt beredde att följa mig på denna bana och till K. M:ts nåd. gillande anbefalla de tullnedsättningar, som jag insåg skulle komma att från Frankrites sida yrkas. Mitt språk war derföre detta: Jag är färdig att begynna underhandlingen och hoppas äfwen, under förhanden warande gynnsamma förs hållanden, kunna föra den till ett godt och lyckligt slut; men jag måste på vet högsta afråda att begynna underhandlingen, derest wi icke äro fullt beslutade att göra hwad som blir erforderligt för att äfwen fullborda densamma. Att åter efter så många misslyckade försök i denna riktning öppna en ny underhandling, endast för att bereda ett af: brott deraf, wore i mina ögon ide allenast politistt oflokt, men äfwen praktiskt wådligt. Här gäller mer in någonsin den gamla regeln: -Aut nunqvam tentes, aut perfice! En afbruten underhandling lemnar alltid ett missgynnande intryck och skulle i förewarande fall göra vet jå mycket mera, fom wi nu skulle undandraga oss att afsluta på samma grunder, som af andra handlande och sjöfarande makter blifwit antagna. Wi tunde ej hoppas att röna en annan behandling än dessa, fom till omfånget och wärdet af deras handelstörbindeljer äro oss wida öfwerlägsna; wi kunte icke wänta oss möjligheten att i hufwursat betinga oss större förmåner eller göra ringare medgifwanden än dessa. Hwad nu beträffade dessa medgifwanden — hwilka hufwudsakligen skulle fomma att bestå i nedsättningar uti införseltariffen — så berodde allt på huruwida man ansåge hwarje nedsättning som en uppoffring: ur denna synpunkt wore — med kännedom af de wid traktaterna med öfriga länder fogade tariffer — ofelbart, att man skulle komma att anse uppoffringarne allt för stora. Men om, lika med mig, man wore öfwertygad derom, att nedsättningar i wår tulltariff wore af högsta behof påkallade och få af landets sanna före del föreskrifna, att de i allt fall måste ega rum, då kunde man ej twela att till wederlag för en förändring, fom i alla händelser snart måste in: träda, försäkra fig om de fördelar, fom, ifynners bet till förmån för wår sjöfart, hwilken i Franks rike tyngdes af odrägliga afgifter, kunde erhållas. För min del wore jag beredd att taga fteget fullt ut, men jag wille wara öfwertygad, innan jag lyftade foten, att jag hade en fast grund att stödja ven på. Att undersökningar och pröfning i de speciella fallen måste föregå fann jag af klok omtanka föreskrifwet, men jag önskade meta att de företogos i en riktning fom ledde till ändamålet; OO SR 0 EE LL SO LL SK KK —— i ——t— . 1 AAmi Fass so