Helsingborgs-Posten – 13 februari 1866, sida 2

sig in under skydd af en högre, hvars vilja jag måste foga mig ester-Min herr hertig, sade nu lord Binton, framträdande, -jag känner mig nödgad att betyga, det lady Nessby talar fulla sanningen, då hon påstår, att Alick Campbell våldsamt bortstulit fröken Alice. Jag var närvarande, då han tvingades att anordna hennes frigifvande, under omständigheter, som icke utföllo serdeles hedrande för honom.Nej, skrek Ålick Campbell rasande, jag blef såsom pretendentens fånge tvungen till utlemnandet, emedan denna gamla hycklande lalyn gjorde sin rebelliska hyllning beroende af detta vilkor. Eller vill ni kanske också bestrida, att lady Nessby gjort pretendenten sin uppvaktning på Holyrood och svurit honom trohetsed? Tvi en sådan frack lögn! ropade lorden med djup förtrytelse. Veten J, mina herrark, fortfor han, i det han vände sig till alla de församlade, veten J, hvem som hade den uppoffrande godheten att, då uppgifvandet af Edinburg öfverraskade oss, dölja mig i sitt eget palats för uppviglarne? Lady Nessby var det, densamma lady Nessby, hvilken nu så håtskt anklagas af sin egen brorson. Men veten J ockå hvem som öfvervar hela lady Nessbys samtal med pretendenten? Jag var det, jag lord Binton, som ladyn uttryckligen hade bedt derom, emedan hon väl visste, att förtalet icke skulle uteblifva! Hertigen bet sig återigen i läppen och teg; men man såg väl på honom, huru ogement lord Bintons mellankomst förtörnade honom. Emellertid gick sestmåltiden sin gång och afbröts under de följande tio minuterna genom ingenting annat än utoch ingåendet af några officerare, hvilka sakta bringade hertigen raporter, och lika sakta erhöllo hans kontraorder. Plötsligt såg man dock genom fönstren ett ljust, rödt sken, hvilket mer och mer utbredde sig, och i detta ögonblick trädde grefvinnans intendent med snabba steg in i salen bakom hennes stol och hviskade henne några ord i örat La dyn blef blek som