Helsingborgs-Posten – 13 februari 1866, sida 2

— döden, men det var icke ångstens blekhet, utan vredens, ty hennes ögon gnistrade som två klart lysande stjernor. Men herr Uertig, sade hon, i det hon med fruktansvärdt allvar reste sig upp. Man berättar mig just nu, att två af mina sörpaktareboningar stå i ljusan låga, och att desammas innevånare blilva upphängde i de framför stående träden. Jag frågar er, är detta skedt på er befallning, eller icke? 4I denna fråga ligger en fräckhet utan like, skrek hertigen rasande. ÅÄr det icke allmänt bekant, att er klar har hållit med pretendenten? Bekant, att en af edra närmaste an-— förvandter, Allan Glencairn, var en af pretendentens förtrogne? sOm min slägtinge Allan Glencairn, svarade damen med flammande ögon, har höjt upprorets fana, så är jag lika litet ansvarig derföre, som för min andra slägtinge Alick Campbells nedrigheler, hvilken är Ers Kungliga Höghets förtrogne! Men här handlar det icke om upprorsmän, utan om de fredlige underhafvande under mitt husbondevälde, hvilka hafva blifvit mördade med kallt blod, som vore de skogens vilda djur. Jag frågar Er, Hertsg af Cumberland, är ni orsaken till all alla dessa mord, eller icke ? Död och afgrund, förbannade hertigen, gifvande sina officerare en vink. ÅAr det en undersåtes språk? Ni är arresterad, Lady Nessby, arresterad för högförräderi. Man bemäktige sig henne på stället! Jag arresterad? ropade den gamla ladyn, rätande upp sig till sin fulla längd. Jag arresterad i mitt eget slott? Andre Moggers, stöt i ditt horn, församla klanen; skocken er omkring mig, mitt folk, vi vilja se, om ett mördarband kan föreskrifva lagar i Skottland, eller om lag och rättvisa ännu regera verlden! Nu uppstod en förfärlig scen af förvirring. I ett ögonblick hade salen fyllts med grefvinnans beväpnade fklanmänner, hvilka omringade deras husbondefru, och blott väntade ,på hennes tecken, för att störta sig på hertigen af Cumberland oeh