Helsingborgs-Posten – 10 februari 1866, sida 4

Hwarjehanda. En owarnlig tjuf. En 28 års ung man, hwilfen war anställd såsom fasjörsbiträde i ett större köpmanshus och bodde tillsammans med fina före äldrar, fom höllo restauration och winhandel, fom en dag owanligt sent hem från fina wanliga göros mål. Efter intagen måltid ordnade han sina rä kenskaper för följande vag, hwarefter han gid till hwila och lare linnepåsen, fom inneslöt siljwer och guld, på sin soffa och bredwid fig en antedningsbok, hwari han förwarade tio stycken banknoter, hwardera på ett hundra franes. DÅ dan fteg upp på morgonen, blef han högst förwånad att icke finna antedningsboten, vå påsen lig qwar och war orörd. Dörrarne hare warit wäl tillstängda, och något spår till inbrott kunde ide upptäckas. Han gidsade och gissade och letade öfwer allt, men pengarne wore förswunna. Den unge mannen blef förvviflad; rå han jåg tiren framskrida, omtalade han allt för fin far och fare att han mille gå till sin principal, ursäkta sig och söka förklara saken. Men fadern satte sig deremot och förklarade att han icke för en tretubbel få stor srmma wille utsätta fin son för den minsta misstanke, då denne icke hade något att anföra till sitt förswar och hans heders: ord kanske ej wore tillfyllest. För öfrigt måste principalen till hwad pris som helst hafwa sina pengar, hwarför fadern bad sonen att icke gå ut förr sin han hade mer fig ven förlorade summan. Efter dessa ord aflägsnade fig fadern för att af en wän låna det erforderliga beloppet. Emellerrid kom en gammal kand in på restaurationen för att intaga fin srukost. DÅ han hörde bändelsen omtalas, sade han genast att tjufwen icke kunde wara någon annan än en rätta. Den unge mannen sprang genast till källarluckan, der han några das gar förut sett en liten öppning, som tydligen mar diord af sådana gnagare, öppnar med oro luckan, tiger ängsligt ned i källaren, söker öfwerallt och träffar slutligen på penningebundten jemte råttan, begge i en oljekruka, i hwilken sannolikt råttan rås fat att falla, då hon fom rusande från trappan och ffulle jöfa en tillflttsort och ett gömställe för itt orättfångna gors. Wår unge kassör fyndade ipp, strålande af glädje, med fina banknoter, fom visserligen woro neroljade, men för öfrigt ostadade. Fem minuter senare fom farern hem med en numera obehöfliga summan. Kunden erhöll ill belöning för fin irc, som ledt till tjufwens uppädande, en fin frufojt, hwarwid det icke sparades 3å campagne.