Paris fort före den tidpunkt, då den kongress öppe nades, fom hare till syfte biläggandet af ftrivigheterna mellan flera af Europas mäktigaste stater, war till sitt ursprung förnämligast af politisk egens skap, och under den tid fom anwändes på ve underhandlingar, hwaraf freden i Paris blef en följd, och nyss efter densamma, woro tanlarne på alla häll riktade åt helt annat än handelsförbindelser och öfriga yrken, som trifwas blott under fredens skydd, och hwilkas ostörda utöfwande utgör en af dess wälsignelser. Med dessa återwände omsorgen att tillse, att de äfwen måtte komma mårt föder: nesland till godo. De underhandlingar om afflus tandet af en handelstraktat med Frankrile, fom, enligt hwad kändt är, 1ågra år förut egt rum, woro likwäl allt för nyligen afbrutua och de förs hållanden, fom föranledt detta afbrott, allt för oförändrade, att någon befallning kunde till mig ofgif was att i efficiel wäg åter inleda detta ämne. SÅ wäl af skyldighet fom till följd af erhållna föres skrifter, och med fulljtänd igtännedom af allt fom rörande detta ämne, under loppet af ve fernafte 23 åren, förefallit, förlorare jag likwäl aldrig dets samma ur sigte, och vet utgjorte ett ofta återfoms mande föremål för mina samtal med de personer, hwilkas embetsställning eller öfriga förhållanden woro af egenskap att försäkra vem om inflytande wid afgörandet af dessa frågor. Snart fann jag, att i detta afseente unter dåwarande tidpnnkt och rå råvante förhällanden ställningen ide nu war mera gynnsam än då underhandlingarne sernast afs brötos. Men jag fann äfwen att mid sidan af de prohibitistiska gruntsatser, hwilka ännu hare öfwers wigten inom styrelsepersonalen, andra, för oss mera gynnsamma, längsamt men sätert uppspirade; att re bare förespräkare af ett ständigt mwirande inflys tande och att — hwad fom war en bufwudsak — te mera liberala läror, fom af dessa förfäktades, funno ett ide owilligt öra hos den upplyste mos narf, fom i sijta handen bestämmer styrelsens åfigs ter och ätgärder. Mig blef litwäl icke förunnadt att bewittna den förändring, som i detta afseenoe inträrre och fom egde rum jörst ett par År sedan jag hemkallades för att intaga vet rum i fonungens rådfammare, fom jag ännu har den äran be klära. Så snart de med Belgien, England och sednare med Prenssen och Tyska tullföreningen afslutade traktater bewisat att detta land, för vad dess hans relspolitif betväffare, beslutit sig att beträda en my bana, watnate äfwen hos K. M:ts regering förs hoppningen att funna bereda äfwen de förenade ri tena andel uti de förmåner, som häraf kunde blifwa en följd. Om äfwen denna tanke — som aldrig upphört att utgöra föremål för dess omsorger — icke sjelfmant hade inställt sig, så felades icke yttre anledningar att wäcka densamma. Det är mig wisdserligen icke obekant, att man på senaste tiden sökt förneka tillwaron af nägon mera allmän hyst och uttalad önskan om en handelstraktat med Frankrife, och särreles om en fåran fom kunde wara förbuns den med hwad man önskar må anses såsom uppoffringar å wår sida; men då minnet af allt hwad som tilldrog fig för ej mur än 2 a år tillbaka ide torre kunna wara fullständigt utplänadt, fan jag, rörande detta förhållande, med full trygghet wär ja till hwad inom publiciteten, handelsståndet, steppsretcrierna och flera af wåra förnämsta näringgKgrenar yttrades, och hwad rikets ständer särskildt oträffar torde jag icke behöfwa i minnet återkalla te ojafattiga bewis en på deras önskningar i detta fall: de sinnas uti deras handlingar förwarade; de äro för hwar och en lätt tillgängliga, och det är icke swårt att der finna bewiset att rikezs ständer ivoro bererda på att icke obetydliga medgifwanden måste göras, för att uppnå det önskade ändamålet. (Ferts.)