J tillhören Maccullamores folk? ropade Allan med nästan giad röst. Då uppgisver jag strax allt motstånd! Med dessa ord räckte han Skottarnes anförare sin värja, och detsamma gjorde äfven Ulrik Crawford. De voro fångne! Men på det läsaren må kunna begripa, huru det kommit sig, alt Skottar och Engelska dragoner tillsammans bevakede slottet Nessbys omgisning, måste vi gå några timmar tillbaka i vär berättelse. Elfte Kapitlet. Alick Campbell. Alick Campell hade icke skonat sin hästs krafter, då han red till byn, i hvilken hertingen af Cumberland med sin svit hade gjort halt. Dit ankommen fick han ögonblickligen företräde, ty hertigen hade, som det tycktes, blott väntat på hans återkomst, för alt sjelf bryta upp till slottet Nessby. Det är så, rapporterade Allick Campbell, som jag förut sagt Ers Hög et. Lady Nessby har iillslutit portarne för migz och vägrat mig tillträde, ehuru jag uttryckligen förklarade, att jag kom i Eders Höghets namn, för alt anmäla densammes ankomst.! Då, vid himlen, skall den gamla jakobiten få plikta derför, ropade hertigen af Cumberland. Framåt, mina herrar, vi uppbryta genast sjelfve till Nessby och skola veta ali tilltvingn oss intåg.) Och härtill gifves det för Ers Höghet en dubbel orsak, hviskade Alick, trädande, nära inpå hertigen, ty jag har skäl att tro, det några flyktiga lairder äro förborgade derstädes, och deribland också den der skurkaktige Allan Glencairn, geom hvilkens mellankomst det så klokt uppgjorda anslaget mot den unge prins Georg och hans moder misslyckades. Ha! ropade hertigen med en vild förbannelse. om