ty Han ger oss födan, som lifwet oss gaf. Hwem mäktar oss följa o menniska säg! ty skog eller bölja ej hindrar wår wäg; men sällan wi swäfwa på obanad stig, och glatde wi lefwa hwarenda för sig. När dagen i öster förnyar sin gång, med lifliga röster wi börja wår sång. När solen i wester går ned från fin höjd, de wingade gäster sig hwila med fröjd. J lyckliga bröder fom fören wår fång, den sällhet fom glöder wid harpornas gång, är barn från det höga olympiska land; dit lyften ert öga dit sträcken er hand! (Änmini: