kunna höras af sina söljeslagare; men plötsligt prasslade det bakom dem 1 buskarne, och de hörde tylligt stegen af en man, som i raskt lopp flög dit. Ilitaät. hitåt, skrek han på samma gång, har inne i buskarne ero flyktingar gömdlalFramåt Gloschelles,hvissade Allan, i häftig rörelse till den gamle lair len; framåt med prinsen till kapellet, under det Ulrik och jag hålla stånd mot de sramstormande. Lyckas det oss alt sysselsätta dem blott i tre minuter, innan de öfverväldiga oss, så ären J räddade oc: oskadldde.Uhrik förstod genast, att det var Allans plan alt under alla omstän ligheter ålminstone sälla prinseu i säkerhet, och ställde sig suledes hårdt intill hans sida, under det Glo cheles med Karl Edward, som han drog med sig vid handen, värl genomskar busksnåret och störtade den kortaste vägen till kappellet. Det var för öfrigt icke en sekund att förlora, ty redan framstormade fienderna och det från två sidor på en gång. Märkvärdigt nog buro några Cumberlands dragoners uniform, under det andra voro klädde i Skottarnes piaid! I ett ösonblick sågo sig de båda slyktingarne omringade, och någon möjlighet till seger kunde mot ett så öfverlägset antal icke komma i fråga. Det handlade nu endast om att afhålla fienderna från förföljande af prinsen och hans ledsagare, ock derföre ställde sig Allan och Ulrik, som de redan en gång gjort, rygg mot rygg, för att så göra det omöjligt för deras fiender att omringa dem. Också lyckades dem denna manöver så väl, att redan flere af deras angripare veko tilibaka med blödande hufvuden, under det de sjelive ännu voro osårade. Gif rum, skrek nu dragonernas anförare, -att vi må göra slut på fäktningen med ett par skott. Nej, vid himlen, svarade Skottarner anförare. 4J skolen icke skjuta ned dem som hundar! Gifven er heldre, ropade han till de båda slykingarne; gisven er heldre till OSS, edra landsmän, och jag lofvar er i Macculamores namn, att J skolen blifva behandlade med det afseende, som tillkommer tappra män!