Staden och Provinsen. Kommunalt, På samma gång vet mäste rättwist erkännas, att re nya kommunallagarne frams kallat en mängd initiativer till allmänt nyttiga fö retag ech öfwerhufwudtaget inblåst en lefwanre pust af intresse för kommunala angelägenheter, på fam ma gång fan ret ide nekas, att de werkställande mynrigheterna, ech serskilt drätselförwaltningarne i stärerna, på flera ställen ännu långt ifrån wunnit den stadga och fasthet i organisation, fom önskligt wore. Hör att werka raskt och med kraft fordras hos en trätselsammare framför allt fommanhållning, och det ligger derföre synnerlig wigt på, att till ordförande utses män, fom, på jamma gång de taga werkjam rel i alla speciella öfmerläggningar och arbeten, i kraftfull hand hålla tyglarne till bet hela. Saknas denna orrnande enhet, få märfer man det snart på det ojemna i kammarens werts sambet, fom wäl någon gång, i en eller annan ens staka rigtning, fon gå framåt i till och med feber artad ifwer men i det hela bär pregeln af fplittring och wanmagt. Det är ide utan, att wi wid dessa reflexioner haft Helsingborg för ögonen. Utan att förolämpa den nuwarante ordförantden, torre ret kunna sägas, att hans insigter om icke hans håg ligga åt andra håll än Helsingborgs drätsel. Grefwe De la Garvie egde ide wid sitt tillträre till ordföranreplatjen i Helstngborgs trätselkammare den widsträckta lofal: och personalkännerom, ten minutiösa detaljktunskap, fom endast fan förwärfwas genom flerärigt personligt teltagaure i handläggningen af lommunens angelägenheter, och redan bang bostad utom staten lare hinder i wägen för, att han federmera skulle blifwa i tillfälle att förwärfwa den. Han mar utan twifmel fullt berättigad att upp: taga walet fåfom ett ertännande å de wäljandes sida af hand aktningswärda egenskaper och kända wälwilja mot samhället, men i ett misstogo be jig båra, fåmäl han fom re wäljande, tå de nemligen trodte, att drätseln hate nog af en ordförande honoris cansa. Man ktehöfwer ide je fig om myc ket för att spåra bristen af en wertsam styresman i Drätseltammaren, derom wittnar mer än nog oredorna i räkenskapswäsendet, som, man säge hwad man mill, rock bort tunna förebyggas, om orrför randen med en waksam blick följt gången af refer: stilta räkenstapsskyldige myndigheternas werfjames bet, widare gaslygningend elänviga ftid, fom otwifwelaftigt till en god rel härrör af en slapp tillsyn, och slutligen den tröghet, hwarmed arbeten på allmänna wägar och platser bedrifwes. J retta sernare fallet hänwisa wi till jernwägsstationens omgifningar, fom ännn fortfarande befinna fig i ett få standalöst tillständ, att den smala passagen wid hörnet, rer man wrider af mot torget, litnar en smutsig lantwäg mer än en del af en trafikerad statsgata, de små sidogatorna uppåt staden äro i det närmaste ofarbara, äfwen för körande, och de nya tomterna hota att öfwergå till träsk. Fort sätter man granskningen i retalj, få finner man ännu flera bewis för, att ven skarpa blicken, som ide lemnar någonsomhelst, om än till utseendet aldrig så obetyrlig, olägenhet oanmärkt. Så lunda finnes wid sidan af ren ftarit fluttante wägen genom Helsans ralgång ett ganska ber tyrligt brårvjup, utan att det ringafte stängsel styrrar wägfarande från att nerstörta. Detta fan wid första ögonkastet synas wara en obetydlighet, men bet är ide få, om man blott befinnar, att tenna wäg är ten mest trafikerade inkörswäg till staten och att ten på fina tirer passeras af huns pradetals tunga, ofta fyrspända spanmålslass. Ett stängsel för några riksdaler wore nog att förekomma en olycka, fom förr eller sednare må ste inträffa, om ide det får antagas, att ten lyckliga slumpen skall wara i ewighet. Cga ressutom ide be statsbor, fom bo wid tenna uttant af staten, rätt att fordra gaslerningens utsträckning till den farliga punkten, som är belägen engast några famnar från närmaste gaslykta? Då mi fluta här är vet envaft för att få ofta fom möjligt återkomma till ämnet och påpeka nödwändigheten af en stark och koncentrerad ledning af Drätselkammarens arbeten.