Helsingborgs-Posten – 3 februari 1866, sida 3

Article Image
Mersey voro nedbrutna och måste ersättas med nödbryggor, förfärdigade af långa popplar. Ändlligen, den tredje December, befann sig den nu åter förenade armeen, på slätterna vid Culleden, gent emol fienden, och den följande dagen måste afgöra, hvem som hädanefter skulle intaga herrskaresätet i England. Otver förloppet af slaget vid Culloden har redan alltför mycket blilvet skrifvet, för att vi skulle hafva af nöden att berätta derom vidlyftigare. Båda armeerna anfördes af kouungasönerna personligen, den Entelska af hertigen af Cumberland, den Skottska af Karl Edvard, och båda anforarne gjorde deras yttersta, för alt kunna tillskrifva sig staren. Men det större antalet, den bättre beväpniogen, och den utmärktare exercisen befann sig på engelsmännens sida, hvilkas kärna bestod af gamla bepröfvade tyska trupper. Så kunde resultatet ända från borjan knappt vara tvifvelakligt, om också skottarnes enthusiastiska mod icke var att ringakla. Utelaget gaf det engelska artilleriet, hvilket måste vara fyradubbelt öfverlägset det skottska. och dessutom på det föriräffligaste anfördes af öfverste Bedford, ty om det också icke lyc ales osversten att göra ett hastigt slut på slaget derigenom att han i början lät alla sina batterier spela emot den höjden, på hvilken Karl Edward höll, så minskade han dock fiendens leder så utomordeniligt, och bragte en sådan förvirring ibland desamma, att redan efier få ummar de skoltska linierna genombrötos ech enskilda klaner blefvo tvingade att sly. Knarpt märkte Karl Edward detta, förrän han beslöt att antingen gifva kampen en annan vändning, eller också dö på slagsaltet. Han ställde sig således i spelsen sör Lochiels klan, hvilken hitintills alltid visat sig honom tillgifnast, och störtade sig, följd af den tappra skaran såväl som många andra, hvilka han i hastigheten kunde samla, pä den punkt, der hertigen af Cumberland höll, omgifven af sin generalstab. Men hertigen visade denna dag, att han ägde ett stycke fältherre i sig. Han märkte knappt fiendens oförmodade rörelse, förrän han Ställde ett svärt kyrassierregemente emot honom, under det hans — —

3 februari 1866, sida 3

Thumbnail