0. ni vet icke hur ädelmodigz ni varit! Men låt mig ålminstone veta ert namn, på det jag må innesluta er i mitt hjerta. Förena din bön med min, min son, ty mig ensam kunde kanske villsarandet deraf nekas. Jag heter Allan Glencairn,? svarade den tillfrågade lungt. AÅAllan Glencairn, hviskade damen, -Aldrig skall jag glömma detta namn, och kanske kommer det en tid, då jag är i stånd att lemna er bevis derpå.? Och jag glömmer honom inte heller, ropade gossen, damens son, och för farfar skall jag så ofta tala om honom, att han inte heller glömmer honom.Så åtskiljdes de. Annu ofta tänkte Allan tillbaka på händelsen, ty han kunde icke få ur hufvudet, att anföraren för stråtröfvarne var Alick Campbell, hans dödsfiende. Åsven damen tänkte flera gånger på äfventyret. Skulle han väl, sade hon då hvarje gång till sig sjelf, skulle han väl lemnat mig fri, om han hade vetat, alt jag var prinsessan af Wales och denne min gosse den blisvande arfvingen till Englands thron?