Lady Nesshy. Berullelse från upproret i Skottland 1745 (Forts. fr. n:o 12.) Sålunda fattades det armeen snart det nödvändigaste, ty byinnevånarne slyktade i massa och läto, sedan de nedgräft alla lissmedel elier på annat sätt lagt dem afsides och bortdrifvit boskapen, deras boningar stå tomma, så att till och med för dpyraste pris ingenting skulle kunna anskaffas. Lihväl fortsattes marschen utan uppehåll, isynnerhet då man erfor, all fienden utrymt Newcasle och dragit mycket t djupare in i slättlandet. Skoltarne tiliskrefvo detta Aterläg fruktan och tänkte icke på, alt äfven strategiska grunder kunde hafva föranledtädelsamma. Den tjugonionde November närmade sig Skottska armeen staden Manchester, hvilken visserligen då änawicke hade sjerdedelen af den storhet och betydelse, som nu, men som i alla fall var en så rik och värdefull municipalstad, ati Karl Edward kneppt kunde tro, alt de kunglige skulle lemna den utan svärdsslag. llan beslöt derföre, all skicka förut en liten korps, för alt kunskapa. och hoppades dermed kunna förena äfven ett annat mal, som kanske skulle inbringa honom lika mycken fördel som sjelfva intåget i Manchester. Till helälhafvare för denna lilla ryltarekorps blef Allan Glencairn utnämnd, då han var den ende af prinsens officerare, som visste besked i denna uakt — Allan hade lidigare tillbragt ivå år hos en slägting på mödernet i närheten af Manchester. Också förklarade sig