Helsingborg den 1 Fedruari. Att skandinavismen, långt ifrän att förlora ter räng i Danmart, twertom har gjort wäse urtlig. framsteg och framför allt icke längre betraktas son mercel till att upprätthäna ren for Meange jan tjere o ox tilbante Fo: buvetfe med Holjtein, såsen en af Danmarts ifrigaste Cirerranssar, prof M. Hammerich, besynnerligt nog en gång uttryckt fig — att detta är förhållandet, säga mi, tomme: sig utan twifwel af en i Danmark alltmera ut brerd öfwertygelje, att tyskarnes germaniferingsarbete gäller ide bott Slesvig utan äfwen But land. Piycket har i retta affcende uträttats af DaniE Folteforenings utmärkta folkskrift: Blarc for Ienigmend fro danske Efontinaver, hwilken öfwen i uttandet åcragit fig uppmärtjamhet, såsom läsaren finner af följande twenne utdraa, bet ena ur en siottst, det andra ur en tysi titning, Nortt. Zeit. Churu wi icke tro, strijwer det sist nämnta blabet, att en stantinavijt unicnssiat slulle resa en oöfwerwinnelig stranka för tyskheten wid Kongeän, ja tan det dock ide nekas, act fruttan för cen Jr. land hotante germanifationen skall göra ranstara allt mera förtroliga mer ven stanrinavista itcen. Denna omständigher fynes of ega ansprät på uppe märfsamhet i Tyskiand, er eljest etan IIienerfreden ide något mera alltmnänt intresse för Dans maris inre politiska förballanden warit ratande. Wid funtet är det förjtt är, att den skandinaviska ideen mer och mer skall fit rot hos de tre nordiska länvernas befoltning, för att en gång, en fal bware på mi ide twifla, antaga gestalten aj en mycket reel enropeisk fråga. Att weftmagterua skulle wilia motsätta fia grundtägaantet af et tt stanrinaviskt vite, kan wäl så mycket mindre fättas i fråga, jom res dan upprepate gånger betytelsefulla w infar fallit från Frantrife till jörmon för ven nortissa jörbrödringstanken. Ryssland skulle för Finlands stull ogerna fe en förstärtning af Snerige men skulle msjligen å ancra fidan betratta Danmerit fom en wältommen ersättning för Sweriges finska begärs?). Men wäsendtjigen intres feradt af hela frågan skulle Tyskland blifwa, ty för pess maritima framtid äro magtförhallantena wid Cstersjön af serstilt berys telse. Jngen insigtsfull man, fom förmår sträcka sina tanfar utöjwer ren närmaste framtiten, skall funna dölja för fig sjelf, huru angeläget ret är, att vet, då skandinavismen träder fram ur sitt nus warande jtadium in på den Jula werklighetens områro, för iakttagandet af Tystilands intressen eri: sterar en bestämd, kraftig mile, för hwillten den uppgister ide är för beg att föra Jutland tills bata tiil fin norurliga förbindelse mer Tyftland, för att begagna ett uttryck af war fore landsman Jacob Griunm. Det framhälles widare, att ett sjelfitändigt Slesvigholitemn skulle wara ett hinder för Tysklands framtidsplaner, och artifeln slutar med följante ord: Envajt Breussen tan wara lestämdi att bilda en motwigt met Nortens volitit och en gång utwidga det tyska wäldet öfwer hela den cimbrista halfön. Det srottsta bladet yttrar: PE anton om Skantinaviens förening är ej ny; men sista triget och hertigdår nenas lösryckande från Danmark ha difwit rörelsen för denna sak om ej större wigt, så likwäl större häftighet än förr. De som wilja främja denna förening ha utwecklat och förswarat sina äsigter i en räcka fiwgskrifter, ut gifna under loppet af förlidet år. En torvejnons tent i Kjöbenhawn har tillställt oss en öfwerjätte nina af ren första blant dessa strifter, hwilten wi nu framlägga får wåra läsare i on något förfors tad och sammanträngd form. Wåra lisare finna, att wi under hela sista danska kriget kraftigt mide höllo, att ej blott war pligt mot ett tappert och högeligen förorättadt folk, utan wårt eget intresse såsom nation af of träfde ett Helt annat dandlingsfatt, än wi iatttogo. Af den framställning, hwars innehäll wi här meddela, skall man lära att bers tigtömenas ocupation är ett försin steg till samtliga de skaudinaviska rikenas uppgå ende dels i Ruf land, tels i Preussen. Det är för oss i hög grad wigtiat att öfwerwaka sådana afsigter; och fastän wi släppt ur händerna tillfället att qwäfwa dem i